Elva skrivande vänner har vässat sina pennor tillsammans och bildat ”Skrivarkollektivet Pränt”. De möttes som kursdeltagare på Ölands folkhögskola. Nu samlar de sina texter i antologin Vilse, som innehåller tio noveller och två dikter. Det är 151 sidor fyllda av kreativitet!
Hem innan mörkret av Dörte Muller lever upp till antologins titel, huvudpersonen Alice är vilse vid Karen Blixens afrikanska farm, men också i sitt eget äktenskap. Novellen förflyttar läsaren fram och tillbaka till foten av bergskedjan Ngon, 2000 meter över havet, snabbare än ett flyg tur och retur. Klimatsmart läsning.
Trakten läser
Vilse, antologi, redaktörer David Armini och Cecilia Snygg, Skrivarkollektivet Pränt, 2022.
Den fagraste vår av Jenny Elfving är precis som titeln antyder en berättelse om kårlivet. Blicken av Cecilia Snygg avhandlar berusning, Hättan av Roger Ludvigsson snear in på otrohet och Jungfrun av Fanny Jansson handlar om självbedrägeri. Novellernas plats i denna antologi är givna, för vad kan vara mer vilse än att berusad besjunga den gamla jubeltiden, vara bakfull, otrogen eller leva en ofärdig mor-dotterrelation?
Bröderna av Dennis Kalla handlar om den där kvällen vid älven för över trettiofem år sedan. Bröderna Reine och Juha har ett liv tillsammans, som Kalla skildrar med stor skicklighet. Det är en novell om medmänniskor och händelser vid vattnet. Jag ser fram emot att läsa mer om Kallas Norrbotten.
David Armini, författare till relationsromanen Röda siffror utgiven 2021, har bidragit med Älskaren, Den blinda och Soldaten. Jag tycker om när berättelser lämnar en med saker snurrande i huvudet. Arminis dialog speglar en obegriplig verklighet och novellfiguren Gestalten har en av de bästa replikerna genom tiderna: ”Nej, herregud nej. Gud finns förstås inte. Guds bästa, och faktiskt enda trick, är att få er att tro att det finns en gud.” Det kallar jag vilse i pannkakan!
Spåren ovanför av Mikaela Karlsson är den ensamma mammans och sonens färd med tåget ”Kustpilen” mellan Linköping och Kalmar. Paret tågar förbi skogar och åkrar en sensommardag. Det är ansvarstagande och vardagligt: ”Jag talar tyst, och då gör han också det”, tänker mamman. Men där upphör den trivsamma utflykten och läsaren förflyttas snabbt bortom det verkliga.
Antologins två dikter är starkt jordade och inte vilse på något sätt. Två tillsammans av Lina Kumlin är starkt berörande om två systrar. Kumlin uttrycker hur det är att dela minnen som är som pusselbitar som inte riktigt passar ihop. Dörte Müller, poeten, lägger i dagen utanförskapet hos den som erövrar ett främmande språk. I hennes Spoken manifesteras känslan av att vara betraktad som den som har en brytning istället för att vara en människa som talar. Läs, bara läs!
Genre och stil skiftar i antologin Vilse. Novellen Håldväljande av Karl Barwe Paul är obeskrivligt absurd. Klara Sundsvik skriver om vardagliga saker och bidrar med Working hands. Läsaren möter dock genomgående skrivarglädje. Det är charmerande att ta del av denna strukturerade vilsenhet i tio noveller och två dikter.
David Armini är verksam som skribent i Trakten.
