Sommaren är inte slut, nej nej nej! Men nu låter vi sommarspaningarna långsamt klinga ut med en smakfull text signerad Traktens egen favoritpoet Anna Enbom. När jobbet, hösten och vardagen knackar på kan det vara väldigt skönt att påminna sig om de alternativa verkligheternas mångfald och rikedom.
Verkligheten är värdelös. Därför lever jag i den så lite som möjligt. Resten av tiden är jag är en poet i Syrien på 900-talet. Jag är kungens förstepoet och mitt jobb är att skriva hyllningsdikter åt honom. Men om han irriterar mig dissar jag honom istället i vassa verser, utan att bekymra mig om risken för halshuggning. När jag inte sitter på slottet vandrar jag genom öknen med pennan i min svärdslida, och diktar om alla vackra män och kvinnor jag har älskat med. Jag känner varken till hushållsarbete, pappersarbete eller sociala medier.
Arenan för min låtsasvärld brukade vara närlivsbutiker. Min inre 900-talspoet stod och valde ut den bästa kartongen jordgubbar medan folk omkring utbytte hälsningsfraser på arabiska. Mitt svenska jag vänder bort blicken för att slippa riskera tråkigt småprat, men när jag är min 900-talspoet blir jag hög av lycka när jag säger: ”SabaaHu l-khayr” – morgon av godhet – och får svaret ”SabaaHu n-nuur” – morgon av ljus.
Sen kom Covid-19. Jag slutade okynneshandla bara för att få en chans att prata arabiska, mumlade barra ett ”shukran” – tack – till kassapersonalen och inledde inte längre konversationer med random personer i kön som jag hoppades var arabisktalande. Dessutom bytte min favoritbutik i Fröslunda ägare. Ibland hittar jag fortfarande bär till superpriser och får utbyta några ord arabiska, men alltför ofta finner jag mig i den vanliga, svensktalande, orimligt tråkiga verkligheten.
Turligt nog har jag upptäckt Royal Al-Sham. Det var bara en slump att jag gick in där första gången. Det ligger längs en trist bilväg, Kungsvägen, och ser ut som ett vanligt snabbmatsställe. Mitt poet-jag gillar namnet Al-Sham (som betyder Syrien eller Levanten) men avskyr det amerikanskklingande förledet.
När jag sitter där och dricker te ur glas som är immigt av ånga, är det inte alls svårt att låtsas att jag är en annan person på en annan plats i en annan tid.
På Al-Sham dricker jag te för 30 kronor. Teet kommer från en samovar med två tappar, den ena med starkt te och den andra med varmt vatten för att justera styrkan. På köpet får jag Eskilstunas godaste falafelrulle. Ur högtalarna spelas Fairuz. När jag sitter där och dricker te ur glas som är immigt av ånga, lyssnar på arabisk musik och skriver ner idéer till dikter är det inte alls svårt att låtsas att jag är en annan person på en annan plats i en annan tid. Det jag klottrar ner, som ”Bellman på Bellmansplan, Fröding i Fröslunda”, är inte enkla ordlekar utan grunden till stor poesi som ska reciteras vid lägereldarna i hela det arabiska riket och hyllas än idag.
Jag mår alltid bättre när jag har varit på Al-Sham. Är jag glad innan går jag därifrån euforisk, är jag deppig innan går jag därifrån lite mindre deppig. Verklighetsflykt är bra för hälsan. Och falafel är comfort food. Brödet är värmt på stekbordet, falafeln kommer direkt från fritösen, hummusen ger mättnad, den inlagda gurkan ger krispighet och myntan och tomaten ger sötma. Storleken är också lagom, jag blir proppmätt mot slutet men när jag vilat en stund orkar jag ändå äta några rutor medhavd choklad till efterrätt.
Det är kanske med falafelställen som med idéer. De kommer och går. Förut fanns det ett ställe mittemot Stålforsskolan som hade lika god falafelrulle, fast billigare och större, för 25 kronor. Nu tycker jag att Al-Sham är bäst i Eskilstuna, men varken jag eller mitt poet-jag har i rättvisans namn provat alla ställen.
Ofta har jag tur och prickar in en tid då det är få kunder, och ägaren och personalen hinner prata arabiska med mig längre stunder. Ibland har de massor med beställningar, och vi hinner inte säga så mycket mer än ”marHaban” – hej, men jag kan lyckas hitta någon arabisktalande kund som är pratsugen alternativt för snäll för att säga nej när jag inleder en konversation. Något som är bra med att vara på en restaurang där alla pratar arabiska är att man är garanterad skrivro, det är lätt att tona ut det som sägs när man inte uppfattar orden per automatik. Vill jag inte prata eller skriva kan jag roa mig med att försöka tjuvlyssna på vad folk säger.
Jag vill gärna inbilla mig att bara arabisktalande äter på Al-Sham, och jag är den enda med svenska som modersmål som har upptäckt stället. Jag tänker att den försvenskade stavningen är en fälla, och bara de som liksom jag förstår att det uttalas Ash-Shaam (eftersom l:et i den bestämda artikeln al assimileras och vokalen a är lång) får passera genom dörren. I min fantasi befinner vi oss i Damaskus på 900-talet, och de som kommer in och talar svenska är bara vilsekomna vikingar. Det faktum att kanske 40% av kunderna har svenska som modersmål och att menyerna är på svenska låtsas jag inte om. Att inredningen inte består av slitna trämöbler och överdekorerade textilier, utan klinkers, läder och andra lätt avtorkningsbara material, låtsas jag heller inte om. Och jag låtsas definitivt inte om att en av restaurangens populäraste rätter är friterad kyckling med pommes.
Det är då den stora overkligheten rullar in
Några andra ställen där du kan proviantera och samtidigt känna dig som en ny (eller antik) människa:
Folkets tehus, Norra Knoopgatan 2, Nyfors. Kurdiska influenser, kalasmat till kalaspriser – soppa för fem spänn!
Annas restaurang, Forsgränd 3, Nyköping. Här bör du komma in med rollator eller käpp för att inte väcka uppmärksamhet. Underbart gammellugn och busiga pensionärsgäng.
Camilla & Puttes Breakfast & Diner, Styrmansgatan 7 Oxelösund. Glid in med en fet Cadillac Series 62 och låtsas att du är Robert de Niro eller Meryl Streep i Deer Hunter, på väg till stålverkets nattskift.
La Fiesta, Köpmangatan 2, Valla. Åk förbi lantmännens enorma gamla silo – Sköldinge sockens svar på frihetsgudinnan – och landa på La Fiesta, vid brofästet som då kanske motsvarar Brooklynbron, eller? Världens vänligaste ägare och väggmålningar som gör dig sjösjuk. Fullständiga rättigheter, ett slags bypub där det kan vara bra drag halv åtta en vanlig tisdagskväll.
Restaurang Loftet, Brogatan 5 Flen. Här kan du känna dig som en handels- och tidsresande från 1982. Motell av klassiskt snitt, med världsklockor i receptionen trots att tiden tycks stå stilla. De sadistiskt hårda omdömena på Tripadvisor har visst läsvärde, men missar helt ställets robusta charm.
Kungens hörna, Fredsgatan 34 Katrineholm. Känns dig som en väldigt vanlig sosse i Sveriges kanske rödaste stad. Kungens hörna är en folkhemspizzeria som håller på traditioner som fet bearnaise och after work med tacobuffé för 59:- samt stor stark för 29:-
Fröken Larssons café, Hälleforsnäs. Här kan du känna dig som hemma, på besök hos brukets egen Billy Holiday/Lita Ford. Och rätt som det är kanske en estradpoet med Cornelisvibbar brister ut i sång.
Mycket att upptäcka, många alternativa liv att leva! Känner du till fler overkligt sköna ställen? Tipsa Trakten red: redaktion@trakten.nu
