Trakten #4 lyfter fram nya praktverket ”Kokkonst” från Sörmlands museums förlag. Men det finns också mycket annat, gårdagens rester och verkligt antikvarisk skåpmat, som kan ge vägledning till den regionala matkulturen.

Vad vore vi utan kokböcker? Kanske inte hungriga direkt, men åtminstone otillfredsställda, tvungna att tugga på uttjatade, grå- och brunsmetiga anrättningar vecka efter vecka.

På nätet finns recept så att det räcker. Men det finns också mycket att upptäcka i äldre matlitteratur. Trakten lyfter fram ett antal böcker med regional karaktär som du kan botanisera vidare i när Per Morberg och Tina börjar kännas just sådär … utsmetade.

Grevinnorna på Claestorp och bönderna i Åker käkade olika saker. Mörad oxe på ena stället, vattgröten på det andra. Montage: Trakten redaktion.

Grevinnornas kokbok

Östra Vingåkers hembygdsförening gjorde en av många kulturgärningar 1998 då man publicerade ett urval recept från ”Grevinnornas kokbok”, en handskriven bok vars original förvarades i biblioteket på herrgården Claestorp. Boken innehåller recept som ”Att få gamla oxar möra”, ”Kostligt vatten” och mer medicinskt inriktade anrättningar som ”Kodynga mot brännsår”. Men i boken finns även smaskiga marängtårtor, sockerkakor, korv, pastejer och mycket annat. Alltsammans levande och fortfarande användbar kulinarisk historia från 1783.

Hardcore: ”Vattgröt och klimp”

Skriften ”Vattgröt och klimp – om matvanor i Södermanland under 1800- och 1900-talen” publicerades 1974. Boken är etnologiskt inriktad och bygger på en uppsats av Katarina Ek-Nilsson som undersökte ”de förändringar inom kosten som ägt rum i Åkers härad i Sörmland under 1800- och 1900-talen”. Ett minst sagt ambitiöst ämne. Smalt? Ja, kanske, men här finns också intressanta upplysningar för den som eventuellt är sugen på att själv koka sig lite potatisgröt, sjuskinnsgröt, eller lyxa till det med smörhålsgröt, klimp eller pannkakor. Den magre, mer modeste kan hålla sig till vattgröten, surmjölken och rovorna.

Mathilda Langlets hushålls- och kokböcker

Mathilda Langlets böcker om hushållningskonsten är både vackra och alltjämt nyttiga. Foto: Jones antikvariat.

Mathilda Langlet (1832-1904), bosatt på Spetebyhall utanför Valla, Katrineholm, var författare, journalist och översättare från 8 språk. Det sägs att hon tidvis tjänade mer än sin man, den berömde arkitekten E.V. Langlet. Mest känd är hon för boken ”Husmodern i staden och på landet” Den utkom 1884, och på dryga tusen sidor ryms allt man behöver veta för att sköta ett hushåll: Recept, barnuppfostran, heminredning, hushållsgöromål samt hur man tar hand om tjänare, husdjur, trädgårdsodlingar mm. Idag ligger Jones antikvariat i en ekonomibyggnad på Spetebyhall, där Belinda Jones vårdar minnet av Mathilda och hennes kokkonst. Läs mer på Jones antikvariats hemsida.

Matmöten 1-2 från Sörmlands museums förlag.

Sörmländska matminnen 1-2

Med 10 års mellanrum publicerade Sörmlands museums förlag Sörmländska matminnen (1998) och Matmöten (2008) som tar upp såväl traditionella sörmländska recept och matvanor, som nyare inslag från andra länder och kulturer. Båda böckerna bygger på intervjuer och arkivmaterial som tillsammans levandegör den regionala matkulturen på ett aptitretande sätt.

Katarina Nordli åkte på matsafari i Sörmland 2006.

Sörmländsk matsafari

Katarina Nordlis bok från 2006 sveper med lätt hand och nyfikna ögon över Sörmland. Här porträtteras trädgårdsentusiaster, hjortfarmare, strutsuppfödare, champinjonodlare, flädersaftskokare och korvmakare. Texten är dekorerad med Katarinas egna och maken Haralds fotografier och kryddad med anekdoter från förr och nu. Recepten följer med på köpet!

En slutsåld raritet trots att den kom ut för knappt tio år sedan, Malmköpings egen kokbok.

Mat i Malmköping

2012 fick Malmköping sin egen kokbok, tack vare Anita Hedlund (text) och Bo Arrhed (foto). Däri porträtteras både levande och historiska Malmköpingsbor med maten och råvarorna som sammanhållande röd tråd. Boken innehåller allt från strömmingsmackor via smaskiga tårtor till persiska köfte.

Tappa och väva öl – folkrörelser i ordets rätta bemärkelse.

Berättelsen om Eskilstuna Ölkultur – Ett bryggeri med kropp och själ

Eskilstuna Ölkultur startade som ett slutet sällskap bryggarentusiaster vid Eskilstunaåns strand, växte snart till att bli stadens största förening (endast medlemmar fick smaka kranarnas skummande guld) och har med tiden blivit en verklig folkrörelse och ett av Sveriges främsta professionella hantverksbryggerier med egen bryggeripub. Boken från 2015 berättar hur allt gick till.

Johan Eriksson

Jag är frilansande journalist, författare och redaktör. Skriver regelbundet krönikor och reportage i tidningen Sörmlandsbygden. Vid sidan av har jag ett litet förlag, Widegrens, tillsammans med familjen och några kollegor.