Karolina S 5 text

Känslan av att de inte vill förstå kryper in under ditt skinn. Känslan av att de letar skäl. Den långsamma insikten om att varje ord måste vägas på guldvåg för att inte tas för intäkt att historien inte är sammanhängande. Förvåningen hos mig över lekmannamässigheten hos Migrationsverket. Över hur lättvindigt de hanterar liv och död.

Hur fungerar en människa?

Det har de inget intresse av att veta.

Vad är trovärdighet?

Det har ingen betydelse för dem.

De letar skäl att utvisa.

Det som har betydelse är att du säger precis rätt saker, nämner de nyckelord de vill höra, i rätt ordning, vid rätt tidpunkt, enligt deras regler som du inte känner till och som förändras hela tiden.

Då kan du få uppehållstillstånd. Du kommer ingenstans med att vara ärlig.

Ärlighet skapar ingen sammanhängande berättelse. Ärlighet är minnesluckor och oklarheter.

Tyvärr hade du inget annat än din ärlighet med dig.

Du visste inte ens om att du skulle få frågan, du visste inte om att den skulle vara avgörande för ditt liv, du visste inte om att du i så fall måste berätta det känslomässigt svåraste du har varit med om just vid det tillfället när den främmande handläggaren frågade om du har något mer att tillägga. Du visste inte att om du berättade senare skulle din trovärdighet skadas och du skulle anses trappa upp din historia. Inget av detta visste du. Du visste inte ens att det var till Sverige du skulle komma. Ändå är det det Migrationsverket bygger sina utvisningsbeslut på. Att du borde vetat innan du kom. Att du borde haft en enligt Migrationsverket sammanhängande och trovärdig historia att servera.

Du visste inte att din ärlighet och din mänsklighet skulle vara precis det som gjorde dig till ett lätt villebråd för Migrationsverkets utvisningsmaskineri.

Migrationsverket säger att S:s berättelse ”visserligen är sammanhängande och icke-motstridig”.

De fortsätter ”förutom när det gäller uppgift om att det inte var viktigt för dig att känna till din exakta ålder i Iran samtidigt som det för dig varit av största vikt under dina möten med Migrationsverket.” …

Hur kan ett statligt verk kräva icke-motstridighet av den asylsökande när de själva tillåter sig skapa motstridighet för att undergräva den asylsökandes trovärdighet?

Jag kan inte göra anspråk på att förstå.

Men genom andra har jag snuddat vid känslan.

Den var tillräcklig för mig för att förstå att jag faktiskt är du, att du faktiskt är jag.

Vi leker en låtsaslek. Den att jag har makt över dig. Makt att förgöra dig.

Den låtsasleken är verkligare än nypet i din arm när du hoppas göra klart för dig

att du inte lever denna mardröm på riktigt, men misslyckas.

Jag inser uppenbarligen inte att en del av mig kommer att dö med dig.

Den del där jag kunde ha blomstrat och växt och levat fullt ut.

Låtsasleken förgör således både mitt och ditt liv.

Och ändå fortsätter leken.

Varför?

Alla papper vi lämnat in i olika instanser.

Alla ansträngningar vi gjort att visa att du är den du säger att du är.

Alla intyg som skrivits.

Alla advokatkontakter.

Alla telefonsamtal.

Alla mejl till politiker med frågor, frågor, frågor.

Alla svar vi inte fått.

Alla sömnlösa nätter,

då ilskan vandrar genom min kropp

och hindrar mig från att sova.

Detaljerna. Jag har fått många detaljer. Det tar tid för detaljer att komma fram. De dyker upp genom maskorna som går upp mellan språken. De dyker upp i andra samtal än om ”saken”. Sambanden sjunker in under fikat, på julafton, på kvällen framför teven, när vi lagar mat tillsammans.

Försök få någon att förstå alla ditt livs samband under en tolkad intervju. Effektiv tid: en och en halv timme. Försök att inte blanda ihop detaljerna. Minns kronologiskt. Gör det. Minns att de letar skäl. 

****

Du har inget pass. Du har inget identitetskort.

Du ska bevisa att du är under 18 år. De lägger hela bevisbördan på dig.

Du får ”erbjudande” om att genomgå en så kallad medicinsk åldersbedömning. Erbjudandet kom i slutet på din asylintervju hos Migrationsverket den 11 oktober 2016. Du är då 17 år och 3 månader gammal. Du kom till Sverige den 26 september 2015. Du var då drygt 16 år.

Du tackar ja. Tveklöst. Absolut. Du tror på vetenskapen. Du tänker att den ska hjälpa dig.

När vi kommer hem från intervjun läser vi på om medicinska åldersbedömningar.

Barnläkarföreningen avråder starkt från denna metod. Advokatsamfundet råder sina advokater att inte verka för att den ska användas.

Vi tittar på Vetenskapens värld. En dokumentär om hur andra länder ser på denna form av åldersbedömning. De dömer ut den. Det finns många uppenbara invändningar.

Vi vrider och vänder på oss, känner oss trängda in i ett hörn.

Vi ser att det inte går ihop. Vi ser vilket hopkok det är som man i detta fall kallar vetenskap.

Men trots allt, du gör din åldersbedömning. Vi åker till privatkliniken SMILE Tandvård på en fin adress i Stockholms innerstad på angiven tid.

I remissen från Forodont HB står att de är ”tacksamma för hjälp med röntgen av

  • en frontalbild av vänster hand och handled på samma bild
  • ett ortopantomogram av käkar och tänder.”

Du får dina tänder röntgade. Du får din vänstra hand och handled röntgade.

Jag känner mig som Herman Lundborg borde ha känt sig, men troligen inte gjorde. Jag känner mig som en förövare. Någon som går en vansinnig idé till mötes för att makten säger att vi ska. För att makten påstår att det är till din fördel – när allt känns som att det är riggat till din nackdel. Jag tänker på skallmätningar. Jag tänker att eftervärlden kommer att döma oss för detta.

****

>> Tillbaka till Karin Flygares kurs i kreativt skrivande

Karin Flygare

Karin Flygare är författare, bosatt i Malmköping. Hon romandebuterade 2009 med "Det är så konstigt nuförtiden". Sedan dess har hon skrivit tre romaner samt en barnbok "Snödrottningen" som kom ut i augusti 2021 på NaFörlag. Karin håller regelbundet skrivarkurser - håll utkik i Trakten och på Karins egna kanaler!

9 Comments

  1. Mycket bra skildring av hur statliga myndigheter agerar, eller inte agerar. Poetiskt. Blir bara påmind om hur statliga myndigheter inte bryr sig om människan, oavsett vilken typ av människa du är eller vad du behöver få hjälp med. Skrämmande hur mycket pengar som går till myndigheter som inte bryr sig om människan. Bra bild du uppvisar. Detta borde publiceras så att fler får veta verkligheten om hur en flyktig i vårt land har det. Det skulle förhoppningsvis kunna öka förståelsen istället för fientligheten.

  2. Du går från självklarhet till självklarhet i ditt skrivande. Du har hittat det du brinner för och det lyfter dina texter. Du vågar så modigt vara sårbar och det blir väldigt starkt.

    Inom mitt jobb känner jag flera osteologer (experter på skelett) och de analyserar benen från utgrävningar. Det finns mycket de kan utläsa från benen men en exakt ålder är inte en av dem. I bästa fäll får man ett spann på tiotal år. Flera av dem osteologer som jag känner vänder sig emot dessa åldersbestämningar som görs idag på asylsökande ungdomar. För dem de, riktiga experterna, osteologerna, finns det ingen metod som säkert kan bestämma åldern så snävt. Det gör mig förbannad varje gång jag hör om dessa bedömningar!

    • Åh, vad glad jag blir att höra att osteologerna ser detta med, intressant! Det är verkligen kejsarens nya kläder, en politisk och vetenskaplig skandal som regering och vilka de nu är försöker sopa under mattan. Frågan är varför de lyckas så bra. Kejsaren är ju så himla naken.

  3. En berörande poetisk text om hanteringen av ensamkommande. Rakt på, inga omskrivningar, inga adjektiv eller adverb utan bara sakligt. Genom Du-tilltalet etableras en närhet, i slutet dyker Vi upp. Olika företeelser undersöks – ärlighet, detaljer – låtsaslek. Du använder upprepningar som ”alla samtal, alla telefonsamtal, alla svar vi inte fick, alla sömnlösa nätter.
    Ditt sätt att skriva naket, ärligt och utan förbehåll gör att det griper tag. Om du skulle ha en rubrik föreslår jag ”Låtsasleken”.

  4. Du skriver väldigt vackert, poetiskt och fångande. Det personliga blir inte alls påfluget utan man vill veta mer. Har du nån speciell tanke med det fragmentariska berättarstilen? Att det är så verkligheten är i minnet? Ett hopkok av ditten och datten som hänger ihop för en människa men kanske inte för en myndighet. Du har visat lite olika stilmässiga experiment under kursen. Jag hade gärna sett en uppstrukturering av dessa nu men det finns det inte utrymme för. I vilken del av berättelsen ska använda vad? Möjligen ska du balansera det poetiska med nyktra berättelser också. ska bli väldigt kul att läsa slutprodukten!

  5. Du har ju skrivit om det här tidigare eller hur? Då var det nog mera fragmentariskt. För den här texten rinner som smält smör, jämt och fint. Det handlar om den vansinniga låtsaslek som myndigheter sysselsätter sig med i vårt samhälle, men du omstöper till poesi det tragiska förloppet kring en livs levande ungdom. Från första rad till sista rad levererar du en hel bild. Det behövs inte mer för att man ska förstå det här enskilda fallet, att det är så här det går. Texten komprimerar och besjälar den uppsjö av rapporter vi möter i media.

  6. Starkt och din förtvivlan och maktlöshet lyser igenom både i den sakliga texten men allra bäst och tydligast när du skriver i ”diktform”.

  7. Oj SÅ starkt!
    ”Känslan av att de inte vill förstå kryper in under ditt skinn. Känslan av att de letar skäl. Den långsamma insikten om att varje ord måste vägas på guldvåg för att inte tas för intäkt att historien inte är sammanhängande. Förvåningen hos mig över lekmannamässigheten hos Migrationsverket. Över hur lättvindigt de hanterar liv och död.”
    Det är tung läsning, men också för jag vet att det är precis som du skriver. Du lyckas verkligen förmedla din förtvivlan , maktlösheten och myndighetens agerande.
    Ditt sätt att bitvis skriva som i diktform med en mening per rad förstärker ordens betydelse, att du skiftar mellan hur du utnyttjar textsidan ger också kraft åt orden. Sorgen och hopplösheten är blytung , hoppas att du hittar någonstans att publicera din viktiga text!

  8. En stark text och fin fortsättning i ditt berättande. Jag gillar hur det använder formen på texten för att förstärka ditt budskap med mellanrum, kursivt och täta beskrivningar av tankar.
    Det finns många fina formuleringar som griper tag i en. tex ”Ärlighet skapar ingen sammanhängande berättelse. Ärlighet är minnesluckor och oklarheter.”
    Men framförallt sista stycket: Jag känner mig som Herman Lundborg borde ha känt sig, men troligen inte gjorde. Jag känner mig som en förövare. Någon som går en vansinnig idé till mötes för att makten säger att vi ska. För att makten påstår att det är till din fördel – när allt känns som att det är riggat till din nackdel. Jag tänker på skallmätningar. Jag tänker att eftervärlden kommer att döma oss för detta.

Skicka in en text/kommentar!

Your email address will not be published.