Karolina Karlssons 3 text

Sagan fortsätter..

Man skulle kunna tro att någon med så små och korta ben som trollet Tor tog sig fram ytterst långsamt och att någon som Morris, som hade mycket längre ben, snabbt skulle kliva förbi honom. Men troll är inte som människor och längden på deras ben spelar ingen roll för hur snabbt de tar sig fram. Tor for fram i skogen och klättrade smidigt över rötter och stenar. De två barnen hade fullt upp med att hålla jämna steg med det lilla trollet och det dröjde inte länge för än de båda två flåsade av ansträngningen. Det var annars tyst i denna del av skogen. Marken var klädd av en tjock grön mossmatta som dämpade deras steg och granarna och tallarna växte tätt intill varandra. Endast smala solstrålar här och där bröt igenom trädens gröna barrtak och talade om för våra vandrare att än var det fortfarande en stund kvar av dagen.
”Vänta på mig! Morris! Tor! Vänta!”
Elvira hade kommit efter fast hon hade kämpat allt vad hon kunde. Hon var mindre än sin bror och var inte lika snabb som honom än. Hon var inte heller ett troll och var inte lika rask och smidig som Tor. Fnatt hade stannat på stigen framför Elvira och jamade på Morris.
”Kan vi vila lite? Jag orkar inte mer.”
”Misströsta inte, Elvira! Vi är framme!” Tor stod uppe i en slänt full med block och stenar. Elvira kunde inte se någon trollmor eller något som kunde vara ett hem. Men så hade hon inte heller sett den lilla dörren i stubben som Tor bodde i. Fnatt hoppade smidigt uppför slänten och satte sig på en sten bredvid trollet. Morris hjälpte sin syster upp på den första stenen och klättrade sen efter henne. Till slut var de två barnen jämsides med de andra. Tor vände sig om och knackade på det stora blocket som var bakom honom. Morris och Elvira tittade på varandra frågande. Ingen av dem såg någon dörr eller något som indikerade att någon skulle bo här. Men som ni kanske har förstått vid det här laget så är trollhus inte som vanliga hus. Bara de som vet vad man ska titta efter ser dem. Och precis när Elvira och Morris tittade tillbaka mot stenen hörde de ett knackande ljud och rätt som det var öppnades en rund dörr mitt i stenen. I dörrhålet stod ett till litet troll. Detta troll var dock inte lika grå och slät som Tor utan var mer knotig och kantig och hade inslag av en vit glänsande sten som Elvira tyckte var mycket vacker. Det vita trollet hade inte heller grönt mosshår som Tor utan hade långt vitt lavhår som hängde ner över ansiktet och släpade ner i marken.
”Vad är detta? Vad är det för några som kommer och stör precis när en ska till och börja med middagsstöket?”
”Det är jag trollmor Tyra. Det är Tor! Och jag har med mig två människor som heter Morris och Elvira och deras katt Fnatt. De har gått vilse och hittar inte hem till sig igen. Jag tog med dem hit för att fråga dig om hjälp. Trollmor har ju haft att göra med människor förr, du kanske vet åt vilket håll de bor?”
”Människor och en katt säger du…” Trollmor Tyra tog ett par steg ut från dörren och kisade med ögonen och tittade först på Morris, sen på Elvira och sist på Fnatt. ”Vilse säger du…Jaha ja, då får vi se till att de hittar rätt väg för snart är solnedgången här.” Utan att säga något mer vände Tyra om och gick med vankade steg in igen. Hon lämnade dörren öppen och de kunde höra hur hon började rota runt långt inne i sin håla. Det var ett evigt klonkande och klinkande blandat med muttranden då Tyra pratade för sig själv.

Det var det jag hann med denna vecka. Fortsättning följer!

>> Tillbaka till Karin Flygares kurs i kreativt skrivande

Karin Flygare

Karin Flygare är författare, bosatt i Malmköping. Hon romandebuterade 2009 med "Det är så konstigt nuförtiden". Sedan dess har hon skrivit tre romaner samt en barnbok "Snödrottningen" som kom ut i augusti 2021 på NaFörlag. Karin håller regelbundet skrivarkurser - håll utkik i Trakten och på Karins egna kanaler!

9 Comments

  1. Den här dryga sidan du har skrivit handlar egentligen inte om så mycket, men ändå har du fått med en stämning och en närvaro som gör läsaren nyfiken och samtidigt ser bilder. Det är också som att man håller den allvetande berättaren i handen och följer med tryggt i berättandet.

  2. Den underbara sagan utvecklar sig ännu mera, lika fantasifullt som tidigare i trollskogen, och man hoppas att det blir mer action och faror. Glöm inte Fnatt, jag tycker det är han som är den röda tråden, ungefär som att katter kan leka med garnnystan i det oändliga.

  3. Träffande beskrivning av en trolsk skog. Lätt att föreställa sig egna fantasier när man råkar befinna sig i en liknande trollskog.
    Blir nyfiken på vad trollmor ska hitta på. Hur hänger klonkandet ihop med att hon ska vägleda de som gått vilse?
    En cliffhanger som skapar sug efter mera!

  4. Vilken urgullig saga du jobbar på:-) Jag bara älskar ditt sätt att beskriva skogen och hur solens strålar tar sig igenom – Det är nästan så man känner lukten av skog! Härlig berättelse om troll och jag tycker du skriver hur bra som helst.

  5. ”Men troll är inte som människor och längden på deras ben spelar ingen roll för hur snabbt de tar sig fram”. ..som ni kanske har förstått vid det här laget så är trollhus inte som vanliga hus. Bara de som vet vad man ska titta efter ser dem”. Härlig saga som växer fram, nu blir jag nyfiken vad ska hända?

  6. En riktig saga med sådana figurer och en sådan berättelse. verkligen klassiskt. bra miljöbeskrivning. du bygger upp skogen som troll-miljö, det man kanske inte ser annars men i troll-nivå. Lite obehagligt också att man inte riktigt vet vad som ska hända de här barnen. spänningen i att ha träffat en figur som faktiskt kanske inte är snäll. och de är fortfarande vilse. lätt att föreställa sig troll.mor. fin beskrivning av henne.

  7. Fint att få fortsätta följa med på den här sagan! Jag gillar dina miljöbeskrivningar av skogen och hur trollen ser ut. Det skapar inre bilder när man läser. ” Endast smala solstrålar här och där bröt igenom trädens gröna barrtak och talade om för våra vandrare att än var det fortfarande en stund kvar av dagen.”
    Du skapar en förväntan att något ska hända i det du skriver som gör att man vill läsa vidare för att veta vad som kommer hända.

  8. En riktig myssaga med goa figurer (ännu så länge i alla fall, som det verkar…). Jag blir så glad av den, jag blir tydligen glad av snälla troll. 🙂 Lite slipning på några enstaka ställen rent språkligt, annars klockrent, tycker jag.
    Jag riktigt hör hur det klonkar inifrån berget när Trollmor håller på. Jag gillar hennes grovhuggenhet och föga insmickrande stil. Gillar mossmattan, och tystnaden i skogen. Du skapar så fina bilder av skogen. Dina brorsbarn kommer sitta klistrade.

Skicka in en text/kommentar!

Your email address will not be published.