Ingvors 4 text

Mormorsminnen

Nu ska jag berätta för dig om mitt ”smultronställe”, du vet väl vad det betyder? Ja just det, det betyder ju en plats som man tycker väldigt mycket om. Min plats, som jag älskade lika mycket som smultron, var min morfar och mormors bondgård. Jag tillbringade många somrar och vintrar där. Namnet på gården var Rosendal, visst låter det som i en saga?

Huset där morfar och mormor bodde var rött med vita knutar som de äldre husen på landet ofta är i Sörmland. Huset var litet, det fanns ett kök, ett vardagsrum och på övervåningen ett sovrum. I köket var det en vedspis som mormor lagade mat på. Hon hade veden under diskbänken och var hela tiden tvungen att lägga i nya vedträn. Det knastrade och sprakade hemtrevligt från vedspisen och luktade alltid så gott!

Maten och kakorna som hon gjorde smakade alltid sagolikt gott. Mormor var en hejare på att baka kakor det fanns alltid nybakat bröd. På somrarna, var hon ofta ute i skogen och plockade bär som hon sedan gjorde saft och sylt av.

Men hoppsan det var ju huset jag skulle berätta mer om.

Det fanns en diskbänk också där mormor diskade, men först måste hon värma vatten på spisen, det gick åt ganska mycket vatten. Som tur var fanns det en kran med kallvatten.                                                                                                                                                      Det fanns tre fönster i köket så solen kom alltid in någonstans. Gardinerna i köket var smårutiga på fönsterbrädorna fanns det alltid massor av vackra blommor. Jag vet att när vi var små och kissade i pottan så hällde hon alltid kisset på blommorna (små barns kiss är så fint och luktar inte alls, sa hon). När det inte räckte med kisset samlade hon regnvatten till blommorna.

I fönstren fanns det nästan alltid en eller två flugor som surrade. Jag kunde sitta hur länge som helst och titta på dem. Det fanns en sort som hette spyfluga, det var ett orättvist namn för de var de allra vackraste med grönskimrande vingar.

Vid ytterdörren fanns en kommod, det var ett slags skåp. Ovanpå kommoden fanns ett tvättfat och en kanna. När det var sovdags fick man värma vattnet på spisen hälla i tvättfatet och tvätta sig.  Det låg alltid en tvål där som hette Pamoliv och luktade ”mormor”. I själva skåpet stod pottan, den var bra att ha på natten när man blev kissnödig. Pottan tog vi alltid med upp till sovrummet och ställde under sängen.

Nu har du väl redan listat ut att det inte fanns något badrum? Det har du alldeles rätt i, men det fanns ett dass.

Dasset fanns  ungefär 25 m från huset. Om du inte vet hur det såg ut där, ska jag försöka beskriva det. Det var ett litet rött skjul förstås och byggt i trä. När man öppnade dörren var det en lång ganska hög bänk med två runda hål, ovanpå hålen låg playwoddskivor med ett handtag på. Istället för toarulle fanns alltid tidningspapper. På väggarna satt gulnande affischer med bondgårdsdjur på.

Men ojojojoj jag har ju inte berättat färdigt om huset än!

Det fanns ju ett vardagsrum också. Det jag tycket mest om i det rummet var en grön glasskål med lock på. Vad tror du fanns i den? Just det – karameller, bröstkarameller hette dom och skålen var alltid full. På den tiden var det ovanligt med godis, det var bara vid speciella tillfällen som man fick det.

Det fanns en gungstol vid ett av de två fönstren, det var morfars stol, i den fick ingen annan sitta. Morfar satt ofta i stolen och lyssnade på väderleksrapporten och nyheter från världen utanför. Det fanns en grön finsoffa som man bara satt i när det kom gäster. Ovanför soffan fanns en vacker tavla med guldram, tavlan föreställde en skog med en väg som svängde, jag funderade alltid över vart vägen gick.                                                                                                                                Mitt i rummet fanns ett brunt ovalt bord med stolar, där satt morfar och spelade bridge eller kinaschack med pappa. Morfar som var ganska fåordig, kunde då bli riktigt uppspelt och röd om kinderna.

I hörnet av rummet fanns en blå kamin som brummade svagt. Kaminen fanns för att värma upp rummet. I en av fotöljerna låg ofta en katt och spann. Mormor hade två katter, den brunspräckliga Sussi, hon var rund, go, snäll och glad, hon var lik mormor (fast mormor var smal). Den andra katten som var hennes unge hette Kitty och var grå. Kitty var mycket högdragen (mallig alltså) och kylig, henne kunde man inte klappa. Hennes ögon var sneda och såg lömska ut.

Nu är det bara ett rum kvar, för att komma dit måste vi gå ut till den lilla hallen. Hallen ja, den har jag ju alldeles glömt.

Okey du ska få veta lite om den också. I hallen var det lite kallare, det var viktigt att alla dörrar därifrån var stängda på vintern för att inte släppa ut den goa värmen. Det speciella med hallen var dörren till skafferiet. Skafferiet var stort, man kunde nästan gå in där. Det var alltid fullt med spännande paket, kakor och andra godsaker, längst in stod vackra burkar olika innehåll. Det var nästan som ett kylskåp.

Det fanns ytterligare en dörr, den ledde upp till sovrummet och vinden. Trappan upp var lite läskig, mörk och svängd, det knirkade när man gick. I trappan stod det ofta äggkartonger med ägg i, så man fick se upp ordentligt, annars kunde man hamn i en äggröra.

Vinden var både lockande och otäck, det hängde fladdermöss i taket, ibland flög de iväg med ett swischande ljud. Mormor hängde tvätt på tork där, ibland rörde sig tvätten nästan som det var människor. Längre in på vinden fanns det kartonger med spännande tyger, gamla avlagda kläder, julprydnader och mycket annat. Råttorna bodde där på vintrarna och spindelnät hängde ner från takbjälkarna.

Från vinden gick en dörr till sovrummet. Mormor och jag hade varsin säng där. På ett  litet bord fanns en ljudligt tickande väckarklocka,  bredvid fanns mormors vackra smyckeskrin som hon la sin ring och hårspännen i. Vet du förresten att mormor aldrig hade klippt sitt hår? Hon hade alltid knut i nacken så det var först på kvällen när hon löste upp håret som jag fick se hur långt det var.

På mornarna vaknade mormor alltid före mig och gick ner för att göra frukost. Välling med honung, smörgås med messmör, mums! När jag vaknade hade jag en käpp som jag slog i golvet, det hörde mormor och då kom och hämtade mig (jag tordes inte gå nedför trappan själv).

Ja, nu vet du hur huset såg ut på insidan. Om du vill kan jag berätta mer om hur man levde på landet ”förr i tiden”?

>> Tillbaka till Karin Flygares kurs i kreativt skrivande

Karin Flygare

Karin Flygare är författare, bosatt i Malmköping. Hon romandebuterade 2009 med "Det är så konstigt nuförtiden". Sedan dess har hon skrivit tre romaner samt en barnbok "Snödrottningen" som kom ut i augusti 2021 på NaFörlag. Karin håller regelbundet skrivarkurser - håll utkik i Trakten och på Karins egna kanaler!

7 Comments

  1. Mycket fin beskrivning av huset, blandat med barndomsminnen som ger det liv. Tycker om de små iakttagelserna om flugan, karamellerna och äggkartongerna.

  2. Jag har själv varit inne i sådana hus, i Norrland, och allt stämmer på pricken. Det är bara bröstpanelerna som saknas. Idag köps sådana hus och riggas modernt. Det jag tycker är speciellt bra med din text är idén att vara ciceron. Det är som en videokamera som far runt. Det greppet skulle jag tänka mig att använda själv någon gång i ett annat sammanhang.

  3. Vilken härlig gestaltning, man var ju där! Kände lukterna, ”såg” huset, alla detaljer i det samt människorna runt omkring. Gillar hur du gestaltade det som en blandning mellan saga och barndomsminne. Toppen, kristallklart!

  4. Fin berättelse! Det kändes som du tog oss läsare på en rundtur genom huset men även en mycket fin beskrivning av mormor och morfar. Deras karaktärsbeskrivning vävs in i berättelse när du beskriver huset. Det blir på ett väldigt fint och roligt sätt som du placerar de i relation till huset som ex. ”Det fanns en gungstol vid ett av de två fönstren, det var morfars stol, i den fick ingen annan sitta. Morfar satt ofta i stolen och lyssnade på väderleksrapporten och nyheter från världen utanför.” eller ”Från vinden gick en dörr till sovrummet. Mormor och jag hade varsin säng där. På ett litet bord fanns en ljudligt tickande väckarklocka, bredvid fanns mormors vackra smyckeskrin som hon la sin ring och hårspännen i.”

  5. Fin berättelse med många detaljer som kanske ett barn kommer ihåg, en totalbeskrivning av det lilla huset. Det ser nästan ut som min mormors hus men karamellerna stod min farmor för. spänningen ökar när du går upp på vinden. lite roligt med att du tappar fokus ibland och talar om för oss att du gr det.

  6. Det var både som en saga och som en berättelse ur minnet. Jag tyckte mycket om hur du vindlade fram berättelsen, sprang vidare, och glömde bort, kom tillbaka till det, och det rummet! Jag blev lockad att läsa vidare och blev nyfiken på att höra mer. Jag gillade dina beskrivningar, t.ex. av flugorna i fönstret… ”Det fanns en sort som hette spyfluga, det var ett orättvist namn för de var de allra vackraste med grönskimrande vingar.” eller om tvättstället…”Det låg alltid en tvål där som hette Pamoliv och luktade ”mormor”.” Det var fullt med dofter och ljud i historien som gjorde den väldigt levande, trots att det var ett hus du beskrev. Huset kom sannerligen till liv, och jag vill definitivt att du ska berätta mer om hur det var att bo på landet. Jag känner lite Astrid Lindgren-vibbar i ditt sätt att dra in läsaren i historien på ett trivsamt inkluderande sätt, tänker främst på Bullerbybarnen där det väl är Lisa, barnet, som berättar. Du har lite av den tonen även om man förstår att det är minnen, men du berättar ur barnets perspektiv. Det är bra tycker jag.

  7. Vilken charmig berättelse. Fint med det personliga tilltalet. Kändes som jag var barn och satt på en pall medan du berättade. Jag såg allting framför mig. Kul med ”kiss”-detaljen.

Skicka in en text/kommentar!

Your email address will not be published.