Elisabeths 5 text

Hon bara gick

En solig sommardag var på väg att bli kväll. Du hade ätit gott och druckit vin i ditt hemtrevliga och uppskattade mellanrum i fritidshuset. Huset ligger högt, som på en kulle, och du har alltid gillat att ha utsikt över vägen och omgivningen.

Idag hade, som så många gånger förr, din goda väninna och granne varit din gäst. Minnet sviktar, men förmodlígen hade hon haft med sig prov på sin utomordentliga matlagning. Du hade inhandlat ett välsmakande och ekologiskt vitt vin och måltiden var smakfull. Inget snålande här inte.

När det var dags för henne att gå hem skulle du vara ridderlig och följa henne en bit på vägen. Bevaka att hon kom hem på ett säkert sätt. Utan tvekan tog du på skorna, i detta fall typ träskor. Du tog inte så många steg innan du vinglade till och föll handlöst ner genom oxbärshäcken och hamnade upp och ner i sluttningen där nedanför. Allt hände överraskande tyst och du hann väl tänka tanken att ingen större skada var skedd. Underlaget var ju förhållandevis mjukt och du hade landat upp och ner men utan några kännbara skador. Det var ju varmt ute så det var ingen risk att frysa ihjäl.

Du kände dig i alla fall övergiven och kraftlös. Skorna hade farit iväg åt olika håll, men vad gjorde det? Väninnan hade gått hem till sitt och mådde säkert bra framför teven. Hon bara gick. Själv låg du där och trevade efter något handfast att få tag i för att vända kroppen i rätt riktning. Det var inte alls behagligt att ligga med huvudet neråt och håret intrasslat i busksnåret. Och tänk om någon granne hade upptäckt dig i den här positionen. Hittills hade du lyckats dölja att du ibland drack för mycket och ostadigt hade tagit dig hem från väninnan.

Till sist fick du tag i en klen liten granstubbe som stack upp. Den var hyfsat stabil och du tog ett fast grepp och lyckades till sist att vända på dig för att krypande komma upp på trätrappan. Du dråsade ner på bäddsoffan och blev liggande där. Lite mörbultad, men det värsta var skammen.

Du var utmattad och ångerfull.

  • Hur kunde du va så idiotisk att sätta på träskor när du vet att benen har blivit vingligare och vingligare med åren. Du är varken ung eller stark längre – fatta det! Och dessutom hade du hällt i dig rejält med vin.

Väninnan dök upp framemot eftermiddagen. Hon sa ” Jag bara gick”.

När du efter flera månader frågade henne hur hon tänkte när hon lämnade dig där i sluttningen svarade hon ”Jag tänkte att du bor ju där”. Klart slut!

>> Tillbaka till Karin Flygares kurs i kreativt skrivande

Karin Flygare

Karin Flygare är författare, bosatt i Malmköping. Hon romandebuterade 2009 med "Det är så konstigt nuförtiden". Sedan dess har hon skrivit tre romaner samt en barnbok "Snödrottningen" som kom ut i augusti 2021 på NaFörlag. Karin håller regelbundet skrivarkurser - håll utkik i Trakten och på Karins egna kanaler!

9 Comments

  1. Bra gestaltning om hur det kan vara att bli äldre. Kändes faktiskt som att man själv låg där i buskaget och kände efter om allt var som det ska. Lite otydligt på ett ställe bara; hon följde väninnan hem och sen satt hon antagligen och tittade på TV och myste. Det saknas något i berättelsen från att hon gick en bit på vägen med väninnan och när hon ramlade. Tror det behöver framgå lite tydligare att väninnan lämnade henne där och kanske redan då tanken och känslan av hur hon själv blev lämnad. Hade väninnan redan hunnit gå hem då, exempelvis?

  2. Jag tycker mycket om den här texten. Hur den är både allvarsam och rolig på samma gång. Hur du gestaltar väl med få ord. Jag trodde först att gästen gick hem utan att märka att personen låg i busken men slutet verkade indikera något annat. Lite förvirring men det kan även vara talande för hur alkohol påverkar oss och hur vi tänker, gästen kanske inte tänkte helt logiskt den kvällen heller.

  3. En charmig berättelse om våra små nederlag. Det är vissa saker jag inte riktigt förstår. Jag begrep inte att väninnan gick efter att han hade trillat. Jag trodde han trillade efter att hon hade gått. Man kan nog förtydliga det. Du har tagit för dig en ganska svår hantering av tempus som gör att man inte riktigt förstår när det här berättas. Kan du renodla det och göra det helt konsekvent kan tempusbyten verkligen lägga till nåt.

  4. En text skriven med glimten i ögat, och en viss distans till jaget. Det är ett jag som ironiserar och bjuder på sig själv. Bra effekt med du-perspektivet. Var det en så god vänskap som beskrevs i början? Texten ger bilder och är rolig att läsa, finns framåtrörelse. Man skulle kunna skriva till några ord i slutet om att något var förändrat. Känns lite rumphugget nu.

  5. Träskor ska man akta sig för. Den här situationsbilden bådar gott, men man känner att det borde finnas en fortsättning, som kanske handlar om skam och ånger. Eller är det som Karolina skriver att man kan bygga ut ännu fler reflektioner som ”jag” har inuti den befintliga texten. Det går litet väl fort. En novell blir slutresultatet. Det finns mycket att fundera på, skammen, alkoholen, eller varför inte relationen till väninnan, Där kanske finns mer konfliktmaterial? Jag gillar i alla fall situationen, den är rent ut av komisk, kul att läsa.

  6. Väldigt bra med fin beskrivning av middag och fall. Men jag blir förvirrad över ”Väninnan hade gått hem….Hon bara gick.” Hur då? Var det ingen som sa nåt? Tittade hon på när väninnan ramlade? eller hade hon redan gått hem? Skulle behöva utvecklas på något sätt tycker jag.

  7. En humoristisk (eftersom du inte gjorde dig illa) text, blev det för mig när jag läste, såg framför mig hur du ramlade och jobbade för att komma på rätt köl igen och håret som verkade sitta fast i snåret. Din väninna som ”bara gick” blev också så absurt, så det blev humoristiskt. Gissar att väninnan ångrade sin snabba reträtt i efterhand, när man druckit för mycket vin kan ju både det ena och andra hända.

    Avslutningen på berättelsen känns helt logiskt, korthugget realistiskt, utan ursäktande eller varmare känslor. ”När du efter flera månader frågade henne hur hon tänkte när hon lämnade dig där i sluttningen svarade hon ”Jag tänkte att du bor ju där. Klart slut”!

  8. Målande början som drar in läsaren i texten, sedan gick allt väldigt fort även om den målande beskrivningen fortsätter. Som läsare hann jag inte riktigt med i svängarna. Kanske den skulle vinna på att utvecklas lite mer från det att ”du” ramlade in i busken? Mer tankar hos den ramlande medan hen låg där? Läsaren förstår att det finns mer underliggande saker som inte kommer fram, jag blir nyfiken och vill veta mer om dessa grannars förehavanden tidigare, och varför ”hon bara gick”. Men kanske är det tystnaden som ska tala här. Kanske det är just läsningen mellan raderna som är styrkan i texten….

  9. Jag gillar ditt sätt att skriva och berätta. Det finns en rakhet (inga krusiduller) i hur du beskriver. Samtidigt som du skildrar miljö och omgivning på ett väldigt bra sätt. Jag tycker om att den här texten fick en intressant vändning när det uppdagas att personen dricker för mycket. ” Hittills hade du lyckats dölja att du ibland drack för mycket och ostadigt hade tagit dig hem från väninnan.”
    Det är bra beskrivet hur personen ligger i busken och ska försöka ta sig upp och om skammen.

Skicka in en text/kommentar!

Your email address will not be published.