Elisabeths 1:a text

Djupt rotad avsky

Jag har sett filmen om Ove – ingen behöver påminna mig om den självutnämnde ordningsmannen i området apropå mitt hatobjekt. Även om jag tyckte att han var vresig och sur alltför ofta så hade han många sidor som jag gillade. Han förbarmade sig över katten och den påstridiga grannen. En förmildrande omständighet var också hans önskan att lämna jordelivet eftersom han inte kände sig uppskattad här. Hos den man som jag fattat djup avsky för finns ingen av dessa egenskaper.

Den som jag åsyftar har jag diagnostiserat som patologisk kverulant. Inte utan grund! Andra som liksom jag varit ordförande i en bostadsrättsförenings styrelse är säkert bekanta med den här företeelsen. Det finns tyvärr alltid någon medlem som sprider missnöje och alltid hittar något att klaga på. Vi har tyvärr en synnerligt avskyvärd sådan varelse i föreningen. Han är dessutom effektiv och träffar många under sina rastningsturer med hunden. Jag ser honom alltför ofta stå och babbla med folk medan han pekar på något som misshagar honom. Ett objekt som ständigt är föremål för hans klagan är vårt gemensamma badhus.

Jag tillhör dem som högt uppskattar vårt badhus och tycker att fler bör upptäcka vilken stor tillgång det är. Han däremot ser badhuset som ett förträffligt objekt att rikta missnöje emot. Ofta, men alltför sällan, bokar medlemmarna badhuset för bastubad och sammankomster. Själv var jag under pandemivintern ofta där och bastade i kombination med vinterbad tillsammans med några sympatiska granndamer. Vi bastade, höll isvaken öppen och sporrade varandra att hålla ut i åtminstone 3 minuter. Ofta hade vi långa samtal och lärde känna varandra väl. Jag fick en ny vän på kuppen – inte illa.

Just våra vinterbad har mitt hatobjekt inte direkt klagat på vad jag vet. Han har ju inte heller samma möjlighet att rikta klagomålen till mig eftersom jag avgick som ordförande för ett par år sedan. Då tappade jag tålamodet, lusten och motivationen efter att han enträget lämnat in ”motioner” med krav om förbudsskyltar, restriktioner för badhusbesökare och liknande uttryck för missunnsamhet. Han krävde också återkommande medlemsmöten där han stod och mässade länge och väl. Om vad har jag nästan lyckats förtränga. Däremot har jag inte, trots allvarliga försök, inte lyckats bli av med min avsky mot honom. Jag känner mig helt enkelt förödmjukad.

Vi bor i husen bredvid varandra och ofta när jag tittar ut mot gården eller mot vattnet kan jag inte undgå att se gubbjäveln. Jag kan inte heller hoppas på att han flyttar eller tar livet av sig.

Den här platsen är hans eldorado, som han inte lämnar frivilligt. Han bor också så att han har bästa överblicken över allt som händer här. Jag får bita i det sura äpplet, men jag ska aldrig, aldrig sluta att hata honom!

 20211019/Eg

>> Tillbaka till Karin Flygares kurs i kreativt skrivande

Karin Flygare

Karin Flygare är författare, bosatt i Malmköping. Hon romandebuterade 2009 med "Det är så konstigt nuförtiden". Sedan dess har hon skrivit tre romaner samt en barnbok "Snödrottningen" som kom ut i augusti 2021 på NaFörlag. Karin håller regelbundet skrivarkurser - håll utkik i Trakten och på Karins egna kanaler!

8 Comments

  1. En mycket bra beskrivning av just den där typen av människa som klagar precis på allt och hur en person kan förstöra för ett helt bostadsområde. Måste ha varit skönt att skriva av sig om detta, för det låter som att det är en verklig människa du har mött. Kan tänka mig att det går att använda fantasin om eventuellt ett mord eller ett drömscenario där denna klagomästare ändrar sig med hjälp av en annan vänlig själ som förstår hans disharmoni vilket gör att han ändrar sig och börjar se det goda i livet? Tycker du skrev i en humoristisk anda (eller så var det bara jag som valde att se det så (?) Jag blev inspirerad att också skriva av mig om en annan person som har saboterat för andra, kanske jag gör det:-)

  2. Vilken superbra beskrivning av en avskyvärd människa! Jag tror att du har letat bland människor du har mött och skrivit utifrån det. Annars hade du inte fått det så träffande. Kanon. Med bra exempel har du fångat honom och gjort att läsaren verkligen instämmer i att en sån människa vill man bara inte ha med att göra. Texten är dessutom roligt skriven och man ler och skrattar. Därför förväntar man sig ett annorlunda slut. Och även om människan finns eller fanns nånstans i ditt liv, kan du mycket väl hitta på ett slut som inte är sant. Eller du kan skriva om jagets fantasier hur hon/han kan ta död på honom långsamt eller nåt annat. Egna erfarenheter kan alltså blandas friskt med fiktion om man inte specifikt är ute efter att skriva sanningen.

  3. Skickligt hur du skriver humoristiskt! Alla tror jag kan känna igen oss i detta, alla har vi känt hat mot någon även om vi inte skulle erkänna det.
    Frågor som dock dyker upp är varför hatar hon honom? Exakt vad är det som han gnäller på som gör att hon hatar honom? Varför är han emot badhuset? Om man får en tydligare bild av själva konflikten tror jag det skulle lyfta texten och gestaltningen av både honom och henne.

  4. Härligt att man i text kan avreagera sig, tycker jag, ”en synnerligt avskyvärd sådan varelse i föreningen”.
    Jag läste nog din text som humoristisk, när man kan frossa i att hata men samtidigt är lite road av att se hur han beter sig. Kanske tog du i lite för mycket i hatandet – hårfin avvägning om tanke var den humoristiska. Texten flyter på bra och är lätt att läsa jag kan se ”gubbjäveln” framför mig när han agerar
    Visst känns den sortens människa igen!

  5. Jag har inte läst boken om Ove men jag har förstått att det händer något med honom som är positivt på slutet? Kan du inspireras av det? Jag undrar vad du vill med den här texten. Vad är det för nån text? Nu känns den lite som en rak skildring av nån du inte gillar och det blir lite svårt at ta till sig. Kan du hantera detta litterärt på något vis? Kan man t.ex. gestalta en del av det du retar dig på med den här mannen i din bostadsrättsförening? Gör situationer till scener.

  6. En verklighetsnära beskrivning av ett bostadsområde! Jag läser din text som en dagboksinlägg. Det är intressant och roligt att ”kliva” in någons annan tankar. Roligt och hög igenkänning kring surpuppor!

  7. Håller med föregående talare, Är texten skriven med glimten i ögat eller? Skulle möjligen sitta bra med ett smaskigt mord på slutet.

  8. Jag tänker mig att texten är ett kåseri som skulle passa på DN:s lördagsupplagas sista sida!
    Jag tycker att du har en intressant inledning som fångar läsaren och får den att vilja läsa vidare. De flesta kan ju relatera till Ove. 🙂

    Eventuellt kunde det gå att renodla den tragikomiska effekten i texten ännu mer. Jag som läsare blev lite förvirrad över att det dels kändes som en rolig betraktelse med inte så lite udd (som man verkligen kan känna igen sig i), och att den samtidigt tippade över ibland till att kännas mer som ett argt inlägg i kanske en dagbok där man skriver av sig – t.ex. slutklämmen – ”jag ska aldrig sluta hata honom”, eller dessförinnan ”jag känner mig helt enkelt förödmjukad” – det stoppade upp mig lite i läsningen. Men det var ju i och för sig effektivt, eftersom det lämnade en obehaglig känsla hos läsaren, som ett tvivel över om det var gubben eller skribenten som hade mest problem…och om det var syftet blev det ju genast ännu mer effektivt, och då kanske det utvecklas i en fortsättning som man blir väldigt nyfiken på. Jag påmindes om den lätta tonen i Agatha Christies Miss Marple. Tycker det känns som en väldigt intressant början på en mysig pusseldeckare! Men om texten stannar vid att vara ett kåseri tror jag den eventuellt skulle vinna på att slipa bort det som sådde tvivlet om vem som var mest problematisk. 🙂

Skicka in en text/kommentar!

Your email address will not be published.