Dikt av M.H
Jag är här nu. Här är bara jag.
Och en bekant.
Men just nu, innan vi tar första klivet in i skogen, då är det bara jag.
Jag lämnar allt det som tynger precis där vid vägkanten.
Det kommer att få vänta på mig där. Det kommer att vänta på mig där.
Jag andas in och i mitt andetag samlas det jag vill lämna kvar.
Jag tittar ner och andas ut.
Nu är vi redo.
Det första andetaget i skogen är så befriande.
Vi tar sista klivet ut ur skogen. Jag står vid vägkanten igen. Tittar ner men andas inte än.
Jag ser på henne och korgen med kantareller. Tänker att mina ställen inte bara är mina längre.
Jag delar dem med någon nu. Med en vän.
Jag tittar ner och andas in.
Sen åker vi hem.
