I en annan artikel intervjuar Traktens Jenny Harrysson mat- och kulturprofilen Maria Printz. Hennes rötter i den sörmländska myllan genomsyrar ett långt och kreativt värv inom olika delar av den kulinariska sfären. Här bjuder Maria själv om sin pappa, potatiskungen.
Min pappa höll sin 50-årsfest i skogen.
I inbjudan stod att gästerna bjöds till skidåkning och efterföljande dans. Som alltid inträffade födelsedagen på Trettondagsafton, just detta år var det på dagen D minus 15 och knädjupt med snö på Selaön, med plogade meterhöga snövallar överallt i trakten. Han såg ut en plats några kilometer från gården, nära den lilla skogsvägen, skapade med såg och yxa en öppning i skogen. Av fyra kraftiga tallar gjorde han sittbänkar. Mörkret fick bli väggar, riset lät han ligga som golv. Han hämtade halmbalar och byggde en värmande mur mot skogen. Min mamma kom med trasmattor till stockarna. I mitten en stilig kasa av ved.
Tillsammans kokade mina föräldraren en enorm kastrull potatismos på riktigt mjölig King Edward med orimligt mycket extrasaltat smör och riven muskotnöt. I nästa gryta skulle det vara wienerkorv, värmd med lök, lagerblad och kryddpeppar. Senap ur plastflaska. Rött vin.
Efter traktorn band han långa rep med knutar i mellanrum, massor av knutar.
Gästerna kom i sina tjockaste vinterkläder, ryssmössor, lovikkavantar, yllesockor, pjäxor med snörning och anorak.
Alla vid var sin knut, på skidor utmed repen. Han drog dem genom skogen mellan höga snövallar. I kurvorna skratt, skrik och rop. Vi barn serverade mos och korv och skötte elden, det var härligt!
Hemma igen åkte skidkläderna av och tanterna hade plötsligt festklänningar, håruppsättningar, klackskor i påse och läppstift. Louis Armstrong på vinyl.
Min pappa skulle fyllt 96 år idag, han var översocial.
– Vi är så isolerade klagade han för min mamma.
Det var alltid folk hemma hos oss. Han älskade potatis, överraskningar och gäster. Han odlade potatis på de gamla sjöbottnarna närmast gården. Den bästa potatisåkern hette ”dyen”. Där trivdes den ytterst mjöliga sorten Vit drottning allra bäst. I potatislagret sorterade vi storlekarna vid ett rullande band. De fanns en särskild låda för gigantpotatisarna.
På min pappas 60-årsdag eldades husets alla kakelugnar varma så det dundrade i murstockarna, de fylldes med de största potatisarna som fick baka under många timmar. Gästerna plockade dem direkt ut ugnarna. Smör med extra salt, hackad lök och sur grädde stod på bänken i köket. Vodka gjord av potatis var så vitt jag minns den enda dryck som serverades. Huset var fullt och potatiskungen var lycklig.
