Kulturen vill framåt! Men också bevara. I Eskilstuna finns ett hus med stort litteratur- och kulturhistoriskt värde. Eskilskällans vänner, tillsammans med Trakten och Svenska Akademiens Per Wästberg, hoppas att huset ska få finnas kvar!
En av de mest berömda författare som fötts i Eskilstuna är Adolph Törneros. Hans födelsehem står kvar i centrala stan som en idyllisk och inbjudande påminnelse om ett författarskap och om en tid. Husets senare öde har också haft starkt litterära kopplingar, då Eskilstunaprofilen och litteraturälskaren Gunnel Blom bodde där under lång tid. ”Stans sista lady”, som en av hennes nära vänner beskrev henne, var en spännande människa. När hon avled i december ifjol hade hon satt sin sista plan i verket, att grunda en fond till minne av Adolph Törneros, för att stötta litteraturen. Nu lämnar den lokalhistoriska föreningen Eskilskällans vänner in en ansökan om att förvandla huset till byggnadsminnesmärke. Detta vill Trakten stötta och tillsammans med Per Wästberg, ledamot av Svenska Akademien, publicerar vi här ett öppet brev till Länsstyrelsen, till stöd för ansökan och i syfte att väcka intresse för Törneros författarskap.
2022-04-04, Flen och Stockholm
Gällande Törnerosgården i Eskilstuna.
På Kyrkogatan i Eskilstuna finns två små, vackra trähus vars historia är intressant och vars framtid är mycket osäker. Att bevara ställs mot att förnya, i Sörmland liksom i resten av landet. Men när stadskärnan har så få hus, torg och andra miljöer kvar, som påminner om tätortens ursprung, blir det kanske särskilt viktigt att vårda och spara. Kvarteret exploateras nu och fastighetens öde är oklart.
Det hus där författaren Adolph Törneros föddes, på julafton 1794, har under många decennier hyrts av lärarinnan Gunnel Blom, en litteratur- och kulturälskare som med stolthet tagit hand om byggnaden och låtit den fyllas av läsning och goda samtal. Man kan tänka sig att Törneros själv skulle ha funnit glädje i en sådan arvtagare. Han är känd som en av den svenska litteraturens stora brevskrivare, en skildrare i det lilla formatet av natur och kulturmiljö. Vänskap och konversation är starkt närvarande i de många brev som bevarats, korrespondens han hade med en mängd intressanta människor från det tidiga 1800-talets Mälardalskrets.
Per Wästberg, ledamot av Svenska Akademien, har skrivit om Törneros och sammanställt boken Resebrev, som ger ett viktigt, levande och läsvärt tidsdokument. I sitt förord beskriver Wästberg Törneros såhär: ”Han var en försonlig natur, milt religiös, avspänt konservativ, beväpnad med en stoisk fatalism men samtidigt nyfiken och observant.” Liksom Agneta Horns dagbok ger oss en inblick i 1600-talet, målar Törneros brev upp 1800-talets början för oss och som historiska dokument blir de ovärderliga.
Nyfikenheten tog Törneros ut på de mellansvenska vägarna och han bodde i både Örebro och Uppsala. Den skarpa blicken skådade ofta naturen, där han trivdes som allra bäst. Observationerna han gör är lyriska såväl som biologiska och sommarens Sörmland kallar han för ”ett provstycke av Eden”.
Till stugan på Kyrkogatan återvände han genom hela livet. Där bodde hans mor kvar som änka, hon ägde fastigheten, och sonens besök var högtidsstunder. Den gamla klockaregården har hittills bevarats och är idag i gott skick, med putsad stensockel, gulmålad locklistpanel och gröna dörrar. För Gunnel Blom var det självklart att fylla de små rummen med böcker och hit kom vänner och bekanta för att prata om livet och litteraturen.
När Gunnel Blom gick bort i december 2021 var hon fast besluten att skicka vidare ett stöd till litteraturen. Enligt hennes testamente instiftas nu en stipendiefond, som med början nästa år kommer att dela ut ett pris till en svensk, skön-litterär författare. I Gunnels anda, liksom i Adolph Törneros, skriver jag, Axel Hellby, som ordförande för stipendiefonden, i samråd med Svenska Akademiens Per Wästberg, till Länsstyrelsen med en uppmaning att byggnadsminnesmärka huset.
Det kan, rätt förvaltat, bli ett viktigt kulturminnesmärke i Eskilstuna och Sörmland, en plats där författare skulle kunna erbjudas vistelsestipendier och dit stadens och regionens litteraturliv skulle kunna komma för en annan sorts möten än man har i sammanträdesrum med stora fönster. Att låta Törneros behålla sin plats i staden ger Eskilstuna och regionen en litteraturhistorisk samlingspunkt, och lyfter ett författarskap och en röst som påminner om värdet av möten och samtal.
Vi som undertecknar denna önskan och uppmaning till Länsstyrelsen att hjälpa till att bevara ett viktigt kulturarv är:
Axel Hellby, chefredaktör för tidskriften Trakten och ordförande i Gunnel Bloms stipendiefond till minne av Adolph Törneros
Per Wästberg, författare och ledamot av Svenska Akademien
Resebrev, boken som samlar Adolph Törneros brev och som innehåller en biografi över honom, skriven av Per Wästberg, kan läsas på Litteraturbanken. För sörmlänningen finns också Sörmland i Adolph Törneros brev, utgiven 1994 av Lokalhistoriska sällskapet i norra Sörmland, leta på Bokbörsen.
Per Wästberg är författare, litteraturkritiker, journalist och ledamot av Akademien sedan 1997. Han debuterade 1949, femton år gammal, med novellsamlingen Pojke med såpbubblor och har varit oupphörligt produktiv som författare inom olika genrer sedan dess.
