Glassagne, våfflor och tacos. Följ med bloggaren Agnes Lindholm in i köket, förlåt, till barnbokhyllan.
Smaker kan framkalla minnen både från saker man upplevt i verkligheten och mellan bokryggarna. Varje gång jag biter i en frasig våffla tas jag tillbaka till ett viktigt läsminne i mitt liv, nämligen när jag läste Våffelhjärtat av Maria Parr för första gången. I mitt exemplar av boken står det på försättsbladet “God jul Agnes önskar mamma och pappa, 2007”. Jag var nyss fyllda sex år när jag fick berättelsen om Trille, Lena och de andra i Dunk-Mathilde högläst för mig. Det var en kittlande känsla av spänning och skratt att läsa om allt Lena och Trille hittar på. Som när Lena hänger i en linbana mellan deras hus och Trille får rädda henne med en madrass. Eller när de bestämmer sig för att göra en egen Noas ark. Våffelhjärtan får de av Faster-Farmor och de blir en symbol för både kärlek och sorg i allt det humoristiska.
En annan bok som innehåller mycket humor är Moa de Bruins bok Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster där vi får läsa om Vera i dagboksform. Förutom ett försvunnet monsterbarn som måste hittas, leende guldbruna ögon och en bror som försöker bli känd på YouTube handlar det också om en pappa som är obotlig tacoälskare. Han älskar tacos så mycket att han en gång hade korvstroganoff i tacobrödet och tyckte att de kunde ha tacosås på pannkakorna. Det kan aldrig bli för mycket tacos men kanske är det dags att göra något åt beroendet när det börjar brinna i köket på grund av stekt tacofärs?
Mat kan också vara något festligt och i Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter firas juliafton, 24 juli, med en glassagne. En glassagne är, som du säkert gissar, en typ av lasagne där man varvar sin favoritglass med maränger, chokladsås och gelehallon. Efter 30–60 sekunder i ugnen är den klar. Förutom glassagne frossas det i gelehallon hos Lisbet och Sambakungen. De dricker också lingonsylt direkt ur burken med sugrör. En annan fest från en barnboksklassiker jag kommer att tänka på är när Emil i Lönneberga bjuder fattighjonen på taberas. Vem minns inte den spektakulära uppräkningen av allt ifrån kalvsylta till hackkorv, köttbullar och grisfötter?
Så vilken roll har då maten i barnbokslitteraturen? Den är kopplad till känslor som kärlek, sorg och gemenskap men kan också vara ett humoristiskt inslag eller en symbol för något festligt. Liksom mat är något karaktärerna i böckerna samlas kring samlas vi kring böckerna som högläses om kvällarna. Nästa gång du är sugen på en god läsupplevelse föreslår jag att du väljer Våffelhjärtat, Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster eller Lisbet och Sambakungen.
Fler tips: Matens färger och Mat, mat, mat av Lotta Kühlhorn och Fredrica Isenborg. Passar små barn som vill utforska kylskåp och skafferi; Astra och rymdkakorna av Philip Reeve och Sarah McIntyre, för den som önskar psykedelisk och kulinarisk skräckhumor (ja, det är kakorna som äter människorna); Kotten, Grisen och lilla vännen av Lena Andersson, en rimsaga om kanelbullens kraft att rädda och trösta; Olssons pastejer, Peter Cohens och Olof Landströms klassiker om en desperat charkfabrikör.
