Hon förändrade den svenska kriminallitteraturen med sitt genombrott i slutet av 90-talet. Före Liza Marklund var brottsutredning ett ämne för manliga författare men idag är det svenska deckarundret en jämställd framgångssaga.
Trakten läser
Liza Marklund: Polcirkeln (Piratförlaget, 2021)
Det finns en del som säger att de inte läser deckare. Då vill jag säga så här: Läs ”Polcirkeln” så kan vi snacka om saken.
Liza Marklund har använt pandemin och karantänen till att tänka tillbaka på uppväxten. ”Polcirkeln” är den första boken i en trilogi som utspelar sig i Stenträsk i Norrbotten. Hon skriver själv att det är en berättelse om livsval och dess följder. Författaren kan miljön, stämningen och tidsandan och skapar därigenom en äkthet till det hon skildrar som gör att läsaren hamnar mitt i biblioteket och den lilla bokcirkeln som heter Polcirkeln och består av fyra skolflickor. De är noggranna och ambitiösa i sin litterära skolning samtidigt som flera av dem lever ett utagerande liv på fritiden.
Författaren gestaltar träffsäkert flickorna och den spänning och konflikter som finns emellan dem. Så händer det ofattbara. En av flickorna försvinner och hela samhället påverkas. Boken börjar med att liket efter flickan återfinns efter tjugo år och traumat spelas upp igen. Handlingen drivs framåt dels genom flickornas berättelse i dåtid, dels i nutid när såren rivs upp igen.
Texten tar ett stadigt grepp om läsaren från första meningen. Liza Marklund bygger sakta men säkert historien utan att trötta läsaren. Slutet överraskar och läsaren får nåt att fundera över. ”Polcirkeln” är en bra och välskriven deckare som dröjer sig kvar mycket på grund av miljöbeskrivningarna och karaktärerna.
