/

Tjo på dig Jokke!

Jenny Wistbackas Reflexer fångar, återspeglar och reagerar på olika fenomen i samtiden. Den här gången om språkliga vindlingar. Vill du också göra en Reflex, eller kanske svara på det Jenny skriver? Hör av dig till redaktionen!


Tjo!

Det kan kännas märkligt att folk går omkring och säger ”Tjo” till varandra, i stället för hej. För många, som inte är så unga längre, kan ”Tjo” låta gammaldags. Något som Bosse Larsson, Jokkmokks-Jokke eller Thore Skogman (googla om du har noll koll) kunnat klämma ur sig med en, eller rentav två tummar upp i luften. Kanske med en liten knäböj. Men nu kommer ”Tjo” från det så kallade ”orten”.

För kanske tio år sen fick jag lära mig en ny innebörd av ordet ”orten”. Jag trodde jag visste vad det var. Det är väl ett mindre samhälle? Här/där och lite runtikring? En synonym till ordet trakten. (Vänta, har jag just begripit namnet på den här tidningen?) ”Är den här osten från orten?” kunde man fråga vid delikatessen. Därmed undrade man om osten var lokalt producerad. Ställer man samma fråga idag kan det bero på vem som står bakom disken vad man får för svar. Idag betyder orten att något är i den stil som härstammar från förorter där majoriteten av invånarna har utländsk bakgrund.

”Är den här osten från orten?”

Jag tycker ord är hemskt roliga. Jag skrev precis ”hemskt roliga”, till exempel. Hur kan man skriva det? Är inte ordet ”hemskt” negativt laddat? Hur lång tid tog det för oss medelålders och äldre att inse att när något var ”fett grymt”, så betydde det inte att något var flottigt elakt, utan mycket bra?

Jag vet att det finns många (ibland jag, oftast inte) som tycker det känns fel när språket förändras. Det förfulas. Det blir slarv! Men språket ska förändras, det lever. Det följer med i tiden och speglar samhället. Om du har problem med hur språket artar sig så har du förmodligen problem med hur världen förändras.

Apropå ord och förändring. En sak som jag är tacksam för är att både det manliga och kvinnliga könsorganet har var sitt namn. Så man kan pratat lite smidigare med de yngre.

Jag är inte helt redo att anamma de för mig grövre orden som fi**a och k*k i vardagligt tal. För när jag var yngre var det väldigt starka ord. Idag, not so much. Jag vet. Kalla mig gammaldags.

Nåväl. Jag fick barn när jag var 22 år gammal. Då var året 1998. När barnet blivit cirka sex år, så undrade han vad kvinnans motsvarighet till snopp hette. Men då fanns inget vedertaget ord för den delen hos tjejer. Det var fi**a (som alltså ansågs vara ett mycket fult och starkt ord) eller framstjärt som gällde. Vad sjutton är framstjärt?!! Det fulaste ordet i universum! Ordet stjärt är fult i sig och har definitivt inget med det kvinnliga könet att göra. Och vaddå framstjärt? Du har en stjärt bak och en stjärt fram?

Nu känner jag att jag måste googla ordet stjärt…

”Stjärt. Betydelse: Utom kroppen utskjutande, bredare förlängning af ryggraden hos fåglar och fiskar, äfven (i hvardagstal) sätet på en menniska.”

Jaha… Och så sätter vi ett ”fram” på det, så har vi kvinnans genitalier?

När mitt barn frågade mig, då år 2004 ungefär, så svarade jag kanske ”mumlan” eller ”fifflan” eller… nä, jag kommer faktiskt inte ihåg. Men något liknande.

När ordet snippa dök upp, kändes det först tillgjort och obekvämt. Ett hittepå. Men så måste det ju vara! Allt hittas på från början!

Tjo!

Läs fler Reflexer här! 🙂

Jenny Wistbacka

Kulturnörd och nybliven Eskilstunabo. 46-åring med adhd och ett maniskt berättarbehov. Deltagare i Legomasters, säsong 3. Teaterpedagog på Kulturskolan i Eskilstuna.