Trakten läser
Vackra värld, var är du, roman av Sally Rooney, Albert Bonniers förlag, 2021.
Det är sällan jag har svårt att komma in i en bok och när det händer brukar det bero på trassligt språk eller massor av karaktärer på första sidan. Eller för att boken är dålig.
Inget av ovanstående stämmer med Rooneys roman och ändå kämpade jag med den! Och förstår fortfarande inte varför. Försökte med svensk, ljudbok och engelsk upplaga. Till slut gav jag upp och backade till den hyllade Normala människor av samma författare, vilken jag slank igenom med nöje, men som lämnade ett något blekt avtryck.
Så jag trodde inte att läget skulle vara väsentligen annorlunda inför fjärde (!) försöket. Men jodå, jag tog mig igenom boken och uppskattade den på ett liknande sätt som Normala människor.
Det som tilltalar mig är tonen och en världsskildring utan svulst. Rooney fångar människor, händelser, liv, livet, romantik, vänskap. Jag gillar greppet att en del av boken är ett filosofiskt brevsamtal mellan två av romanens huvudpersoner där stora frågor om andlighet, livets mening, gud och skönhet får ta plats.
Men det finns också något med Rooneys anslag som jag fortfarande inte är kompis med. Min upplevelse är en distans, som att författaren bromsar sig igenom texten. Till exempel tycker jag att huvudpersonerna är lite väl genomtänkta och insiktsfulla. Där uppstår någon slags Verfremdungs-effekt – åtminstone för undertecknad.
Det är ungefär som omslaget slår det mig:
Snyggt och jag gillar det, men med en sval distans?
