/

Stort litteraturpris till sörmlandsförfattare

Det är en svår tid för samhället, men glada dagar för den sörmländska litteraturen. I en romantrilogi porträtterar Robert Åsbacka Eskilstuna och folkhemsförfall. Del två har just kommit ut och del ett är belönad med ett av Nordens finaste litteraturpriser.

Trakten ropar ett grattis över Östersjön, för även om Åsbacka tillbringar mycket tid i både Eskilstuna och Nyköping är det i hemlandet Finland han har sin största publik. För ögonblicket befinner han sig i relativ radioskugga i Österbotten men ställer ändå upp för att berätta lite om trilogin.

Glömda rum är en direkt fortsättning på Kistmakarna, historien om Erik, som är författare eller kanske före detta författare. Han överlever på knappa två tusen i månaden, arvode från politiskt engagemang, och ägnar sig åt att gå en kurs i att bygga likkistor. Kistmakarna slutar våren -19 och Glömda rum börjar samma höst. Eskilstuna är spelplats i större delen av boken, och karaokebaren Hyddan blir en ny hemvist för Erik. Sista delen är planerad till 2023. 

Robert Åsbacka romandebuterade 2000 och det brukar gå några år mellan böckerna. Efter prisbelönade Orgelbyggaren dröjde det ända till 2012 innan nästa roman. Men nu har det kommit flera böcker på kort tid.

– Speciellt fort har det väl egentligen inte gått. Kistmakarna var klar hösten 2019. Jag befann mig då i Danmark, genast den var klar började jag skriva Glömda rum. Så när jag kom tillbaka till Sverige strax innan julen -19 var en del av boken redan skriven. Sen fortsatte jag med den hela 2020, och var väl i stort sett klar nångång vår/sommar 2021. Men visst, det har blivit många böcker på kort tid. Sen november 2019 (då Till livets slut kom ut) har jag gett ut tre romaner.

”att skriva romaner, det är som att syssla med borstbinderi”

Ur Robert Åsbackas pristal till Svenska litteratursällskapet i Finland

Nu får han alltså pris för Kistmakarna, Tollanderska priset på 40 000 € (+ en stilig medalj) som sedan 1913 delas ut på Runebergsdagen, den 5 februari.

– Tollanderpristagaren håller tal på årshögtiden för Svenska litteratursällskapet i Finland – pampigt värre med författare i frack och efterföljande middag. Middagen missade jag tyvärr i år pga pandemin. Däremot höll jag talet, som strömmades och finns att ta del av här, både som text och video. De som tidigare fått priset (de som fortfarande är i livet, inte jättemånga, det här är ett pris man får sent) träffas varje år kring den 19 augusti i Helsingfors för att äta lunch. Så fortsättningsvis: mat en gång om året.

– Kommer att tänka på Kristina Lugn, som när hon blev invald i Svenska Akademien tyckte att det var jätteskönt, för nu skulle det livet ut finnas människor som måste träffa henne varje torsdag. Tollanderska priset är inte lika stort som att bli invald i Akademien, så det är väl helt i sin ordning att ses bara en gång om året och prata lite och äta lunch. Fast en tollanderpristagare sitter ju faktiskt i Svenska Akademien just nu – Tua Forsström. Så hon får samvaro och mat varje torsdag – plus en lunch 19 augusti. 

Robert Åsbacka arbetar vidare på sin trilogi, samt skissar på ett nytt romanprojekt. Den som är nyfiken på Kistmakarna kan gärna läsa Traktens recension från ifjol. Här bjuder han också på ett smakprov ur inledningen till Glömda rum, där vi möter berättaren Erik i samtal med en karriärcoach.


”Den där boken är riktad till det Nietzsche kallar fria andar”, sa Elisabet medan hon klappade om Stella. ”Det handlar om att våga bryta upp, något som är svårare än man skulle tro. Jag brukar ta upp det där ibland när jag pratar med akademiker som insett att de kommit till vägs ände. För att bli fri måste man välja exilen. Nietzsche kände sig fri på riktigt först när han lämnat universitetsvärlden.” 

”Jaha”, sa jag, ”och det är många akademiker som … kommit till vägs ände?”

”Många”, sa Elisabet, ”men inte tillräckligt många.”

”Och då hjälper du dom vidare, eller?”

”Om det går, många är hopplösa fall och då får man bara skicka dom tillbaka.”

Axel Hellby

Skribent, lärare och författare, sedan hösten 2020 Traktens chefredaktör.