/

Sparvugglan

Foto Anna Höök

Från Sörmlandsleden skickar Anna Höök en betraktelse och påminner oss om de fantastiska naturupplevelser vårt kära Sörmland kan bjuda på. De finns runt knuten, oavsett om du bor i Eskilstuna, Vingåker eller Oxelösund, leden når oss alla.

Barfota, med varliga steg gick jag längs sörmlandsleden i den heta augustikvällen. Tänk att vandringskängorna som hänger där bak på ryggsäcken gör så stor skillnad. En magisk skillnad. Med kängor på går jag i naturen. Med fötterna mot marken är jag med naturen. Moder Jord viskar till mig, berättar historier om allt som varit och allt som är. Jag ser och känner det oändliga och jag ser mina egna steg – här och nu, men ändå jag förut, som barn. Hur jag som barn gick med fötterna mot jorden och hur det kändes då. När allt var mer självklart, innan alla skydd byggdes upp, innan fötterna snördes in i hårda kängor, innan. Nu är jag här igen och jag minns vem jag egentligen är. En varelse på denna jord. En del av allting. 

En varelse sitter stilla på en gren alldeles bredvid mig. En uggla, en liten sparvuggla. Jag stannar upp, betraktar den och den betraktar mig. Jag fylls av vördnad, kanske också förundran. Att den är så nära, att den inte flyr, att den accepterar min närhet. Den rör huvudet år höger, jag gör likadant. Den rör huvudet åt vänster, ja så gör vi, och jag pratar med den. Berättar att jag tycker om den, att den är så fin. Den lyssnar, men ser trött ut, slumrar till. Jag ler och säger, Hejdå, går vidare, vidare till klippan där jag ska rulla ut liggunderlaget för natten. 

Foto Anna Höök

Natten kommer och jag sitter och ser ut över trädtopparna, ser himlen och skogen ändra färg, tallarna sprakar i orange för att sedan slockna och bilda silhuetter mot himlens lilarosa skiftningar. De första stjärnorna framträder. Då kommer den flygande – ugglan. Den flyger över mig i stora och små cirklar. Ser på mig med vakna vänliga ögon, hovrar nära, nära, liksom säger, Minns du mig? Vi är ju kompisar! Jag hörde dig förut, fast jag var lite trött, jag tycker om dig med! Jag ler med hela min själ, ja det kommer också en tår, en tår för skönhetens och kärlekens magi, för ett möte, för den här gåvan. Den flyger upp, den dyker, som att den vill visa upp alla sina konster, visa vad den kan och det är fantastiskt. Den avslutar med att åter hovra framför mig. Jag tycker om dig, du är så fin! En vän i den vilda naturen. En ugglevän. Ja, jag ser dig min vackra ugglevän! 

Himlen mörknar
Du flyger ljudlöst
under sommarnattens stjärnhav
svävar fri
Ensam
är ingen någonsin
vi är alla del av allt
om vi vågar se
Det vackra
Kärleken

Sörmlandsleden sträcker sig 100 makalösa mil genom vårt landskap. Ingenting knyter så väl ihop oss, som denna naturupplevelse, kultur- och friskvårdsgärning. Just nu kan man på ledens hemsida läsa att det är en god idé att vara varsam när man trampar genom områden som drabbats av granbarkborren. Insekterna skadar träden så illa att de ibland kan falla och göra det ljudlöst. Sidan guidar oss också till intressanta platser och upplevelser längs leden, tillhandahåller karor och all upptänklig information – en mycket matig sida. Ta en titt och ge dig sen ut på vandring!

Anna Höök

-Prova att skriva, sa min terapeut när jag blev utmattad för två år sedan.
Så jag började, och jag har fortfarande inte slutat. Jag kan inte sluta, inser att det är det jag måste göra. Det är jag nu.