Bengt Sjöberg är blues- och vismusiker med Stallarholmen som hemort, på nya skivan utforskar han bluegrassen, som ”går rakt in i hjärtat.” Trakten har lyssnat på en platta som andas Appalacherna.
Trakten lyssnar
Jag har aldrig sett den blå månen över Kentucky, album, Bengt Sjöberg, 2022.
Men det är det musikaliska uttrycket som är hämtat från West Virginia och Oklahoma. Texterna hämtar stämningar och innehåll från Sverige. I första låten, Norrlandspojk, drömmer han om lingon och hembränt efter flytten till Stockholms betong. Melankoliska minnen går igen i Minns du mig, där han trånar efter de gamla flammorna Eva-Lena och Johanna.
Nej, att Sjöberg är långt från staterna konstaterar han själv i titelspåret, Jag har aldrig sett den blå månen över Kentucky. Tur då att vi har Hälsinglands blåa berg och kan dricka whiskey till frukost, även här.
Musikaliskt är bluegrassen också en genre som knyter samman världen. Som Sjögren sjunger flyttade melodier och instrument över Atlanten med fattiga engelsmän under 16- och 1700-talen. Senare fylldes bergslandskapen i västra USA på med invandrare från Polen, Tjeckien och Tyskland. Med afroamerikanska slavar kom banjon till Appalacherna och en rik, musikalisk mångfald fanns att hämta ur när bluegrass, så sent som på 1940-talet utvecklades ur country, blues och så kallade ”mountain string bands”, orkestrar med bara stränginstrument.
Bengt Sjöberg hyllar bluegrassen med sin nya platta. Det är vemodigt, här och där humoristiskt och till och med lite fräckt. Men framförallt vill han fånga en stämning av glesbygdsmelankoli som ”berättar hur det är”, i Norrland och Kentucky likaväl som i Sörmland.
Skivan finns att spisa på Spotify. Bengt Sjöberg har också en youtube-kanal.
