När Ada Lovelace under tidigt 1800-tal skapade världens första algoritm var grunden lagd för en utveckling som idag sägs vara på väg att konkurrera ut människan. Men vi väljer ju själva att låta algoritmer styra vår vardag, vi interagerar med dem och hjälper på så sätt till med att förbättra dem. Vi lär datorer att lära.
När datorn började bli nyttig användes den för matematiska beräkningar. För statistik. Och den utförde uppgifterna som den programmerades för. Inget annat. Och så har det varit. Instruktioner har behövts. Med AI ändras det. En lärande maskin behöver inte ständiga instruktioner för alla uppgifter. Den är inte bara en påslagen maskin som drar ström om den inte får ständiga kommandon. Inom journalistiken har man provat detta långt innan ChatGPT gjorde entré. Maskinskrivna sportresultat och sportreferat utan en maskinskriverska. Samla in data med hjälp av kod för att kunna hantera stora mängder information och se mönster eller hitta intressanta avvikelser. Praktiskt när man sysslar med grävande journalistik. Ekonomi, matematik och journalistik har haft mycket att vinna på att använda datorn och dess fantastiska förmåga att hantera data.
Men konst? Skapande kan väl ändå inte bli själfullt utan subjekt? På 80-talet blev syntmusiken stor. För att datorkraften i maskinerna förebådade en demokratisering av musikskapandet. Det var inte för alla då, musikmaskinerna kostade ibland mer än en ny bil, men de startade utvecklingen till dagens digitala distribution: Demokratiskt? Den diskussionen dröjer. Det är dock tydligt att man med en bärbar dator och gratis musikprogram kan skapa musik utan att ha gått lång utbildning på musikhögskola. Det kan i Sverige bero på att vi har en väldigt bra och generös musikskola som är tillgänglig för i stort sett alla barn. Med samma dator kan man dessutom distribuera verken. Med en mobiltelefon kan man få en hit över en natt.
Det råder ingen tvekan om att det digitala är ett paradigmskifte. Framtiden får utvisa om ChatGPT är ännu ett.
En av Traktens trogna läsare har funderat kring detta och skickade in en dikt skriven med ChatGPT:
ChatGPT and Thee. (A poem entirely composed by AI and submitted by Micheal C. Flessas.)
Oh Katrineholm, my love for you runs deep,
A city of beauty that makes my heart leap,
With lakes and forests that are pure and serene,
And hills that grace the landscape in between.
Your streets are lined with charming houses,
And your people are friendly, as quiet as mouses,
The sunsets that paint your skies with golden hue,
Are a sight to behold, and always renew.
In summer, your parks bloom with flowers so bright,
That my heart fills with joy, and my soul takes flight,
And in winter, your snow-capped trees and frozen lakes,
Are a sight to behold, that no one forsakes.
Katrineholm, you are the heart of my dreams,
A city of wonders, that to me it seems,
And though we are worlds apart, I still love you so,
And in my heart, your beauty will forever glow.
Trakten tog sig friheten att använda syntetisk röst för en inläsning.
Vill du vara med och samskapa finns chansen att bidra till Malin Marckos ljudverk ”Sono” som spelas upp under Nyköpings kulturnatt den 12 maj:
Eller gör dig hörd i Traktens ljudnummer:
Se även SVT:s program om AI och konst.
Se program om AI, bilder och spel.
Eller läs artikel om AI i DN.
