//

”Jag önskar dig kramar utan en dunk i ryggen”

Trakten läser
Brev till mannen, av Bianca Kronlöf, Albert Bonniers förlag, 2021.

Jag ska erkänna att jag inte hängt med i debatten om boken, men tror mig ha uppfattat ett visst negativt tugg från män som upplevt sig anklagade.

Vilket förvånar.

För i min läsning är Kronlöfs text ingen anklagelseskrift mot män, utan en dito mot det samhälle som uppfostrar män till något omänskligt: Det första offret för manlighetsidealet och mäns våld är andra män.
Nyckelfras för hela boken är ”Till min ofödde son”:
”Jag önskar att du ska få kramar från andra män som varar längre än den tid det tar för handen att möta ryggen, jag önskar dig kramar utan en dunk i ryggen.”

Tårarna kom när jag läste de orden. För mina söners skull. För andra svenska mäns skull. För männen just nu i Ukraina, både ukrainare och ryssar. För min skull.
Och för alla människors skull som drabbas av våldet som är den yttersta konsekvensen av de idiotiska idealen.

Vi skickar ut män i krig, vi ger små pojkar krigsleksaker, vi lär unga män dygden att vara stark, hård, stabil.
Manlig.
Vi berövar män rätten till känslor.

En annan nyckelfras: ”vi förlorar våra känsliga pojkar till manligheten”

Denna mekanism måste vi arbeta med för att långsiktigt åstadkomma förändring. Generation efter generation fortsätter vi att uppfostra män på detta vis.
Kronlöfs farfar krigade för Finland och var hjälte för det.
Men när han kom hem från kriget var han traumatiserad och slog sin fru, Biancas farmor.
Är hans trauma en ursäkt?
Nej. Ingen kan någonsin ursäktas för våld mot någon annan.

Kampen mot våldet och sexualbrotten måste fortsätta på alla plan. Men vi kommer (tror jag!) aldrig att på allvar komma åt det i grunden förrän vi låter alla få tillgång till hela sitt känsloregister och skrota gammal idioti om vad det är att vara ”en riktig karl”.

Min enda invändning mot boken är att den emellanåt är övertydlig.
Nej förresten, det är ju inte en kritik mot boken.
Det är ju kritik mot samhället: att det fortfarande behövs och finns behov av det övertydliga i ämnet.

Tack Bianca Kronlöf.
Tack för dina öppna och empatiska brev till oss män.
Tack för din förståelse och tålamod trots att så många av oss beter oss illa. 
Tack.


David Armini

Född 1973 i Göteborg, och uppvuxen i Tanzania och på Gotland. Yrkeslivet har varit som entreprenör och matematiker – åter i Göteborg – men också i Norge och Indien.