I Martín Espadas dikt, Brev till min far, längtar poeten efter vissheten i en stark förälder, en visshet som löses upp när barnet mognar och definitivt är borta när föräldern dött. Att dö är inget som gudar ägnar sig åt och visshet är inget som vuxna har någon egentlig rätt till, även om vi längtar efter den, tänker jag när jag läser det nya numret av Karavan.
Trakten läser
Karavan, litterär tidskrift på resa mellan kulturer, nr 2 2022, chefredaktör Birgitta Wallin. Utges av föreningen Karavan.
Karavan är en institution. Sedan 1992 har den utkommit fyra gånger om året och för oss som önskar blicka bortom europeisk och amerikansk litteratur, mot Afrika, Latinamerika och Asien, är den ett självklart forum. Årets andra nummer har tema Sydafrika, delvis valt med tanke på bokmässan i Göteborg, som samlar sig kring samma ämne. Karavan brukar blanda dikter och korta noveller med intervjuer och kortessäer, sommarens utgåva är inget undantag.
Åsa Magnusson har träffat marockanske författaren Abdellah Taïa, som fått fem av sina romaner översatta till svenska. Samtalet om hans skrivande bjuder på flera intressanta passager, till exempel säger Taïa om identitet att man måste tänka pluralistiskt: ”Det finns en sorts arrogans i att säga ’det här kommer från mig själv’. En individ uppstår inte bara ur sig själv, den består av många skikt”.
Det bjuds också på socker, i form av en språkspalt, och en artikel om Enid Blytons mat, sedd ur ett nigerianskt perspektiv, av författaren Nikki May. Därtill poesi med rötter i Afghanistan och Zambia.
Det sydafrikanska temat inleds med en översikt över landets poesiscen, av Hedda Krausz Sjögren, som tidigare skrivit i Trakten. Även här finns identitet och mångfald med som en röd tråd, i den moderna sydafrikanska poesin är scenpoesin stor och många språk och kulturella erfarenheter vävs samman i framträdandena. De elva officiella språken ger landet en lingvistisk och kulturell rikedom, som Krausz Sjögren kunde skaffa en god inblick i under sina år som kulturråd i Sydafrika.
I Joanna Woods långa artikel får vi bekanta oss med den sydafrikanska fantastiken, som just nu är inne i en guldålder. Vid sidan av robotar, vampyrer och utomjordingar kan läsare möta ”mashavi”, ”aposymbioter” och mycket annat som ingen västerländsk författare kunnat skriva fram.
Även barnlitteraturen har medvind men förläggaren Dusanka Stojakovic berättar i en intervju att det dröjt länge innan ett starkare intresse för barnböcker på andra språk än engelska och afrikaans. Att läsning på ens modersmål betyder mycket för att utvecklas som läsare är väl belagt och det ökande läsandet på zulu, xhosa och andra språk lovar gott inför framtiden.
Ihop med det nya numret publiceras också novellen Uppläsningen av Ivan Vladislavi´c, om vad det kan betyda att översätta litteratur. Den röda tråden med identitet som något komplext och svårgripbart följer med även här.
Tidskriften Karavan finns att köpa i välsorterade tidningskiosker, samt i deras egen nätbutik.
