Midsommar i konstens och det kreativa stadsrummets Örebro. Traktens reporter Erling Persson tar en tur till Närke och rapporterar ihop med fotografen Oksana Verkhola.
Det är fjärde gången jag är på Open Art. I år hålls åttonde upplagan. Sommaren i Örebro är trevlig. När det är Open Art-år är den fantastisk. Jag fortsätter förundras över hur evenemanget förändrar staden. Hur det involverar. Hur konsten för samman. Ibland isär i motstånd mot sig själv.
Trakten ser
OpenArt, konstbiennal, Örebro, 18 juni – 4 september 2022.
Årets utomhusbiennal har fått sin konstdebatt om en stor uppblåsbar svan. Eller är det en svan? Det är rätt uppfriskande att något sådant kan uppröra. Det finns andra verk som upprör med svärta. De stillsamt svävande båtarna till exempel. Vi får syn på vår samtid i den samtida konsten. Och det händer intressanta saker när konsten får ta ordentligt med plats i det offentliga rummet, när det öppnas för den. Det blir lite lättare att andas under de veckor som Open Art pågår och det hörs många kommentarer på många språk – bland annat från de som rest hit en kort stund.
Den 24 juni skriver kulturnämndens ordförande Lennart Bondeson (KD) och regionrådet Behcet Barsom (KD) i Nerikes Allehanda att:
”Konsten erbjuder ett gemensamt språk för alla åldrar, som spränger nationsgränser, etniska gränser och drar människan in i ett energifält som utmanar alla våra sanningar.”
Nivån på verken är som vanligt hög på denna internationella biennal och många konstnärer lyckas göra tillgänglig konst med hjälp av humor. Två verk är i år dock redan avstängda. Ett på grund av rasrisk. Det är nytt. Annat är återkommande. Som de verk som blivit permanenta. Som tekniken med att hänga upp något (över ån). Att blåsa upp något gigantiskt med luft. Att använda bilar placerad på gata som material. Att sänka ned i vatten. Att ge känsla av kletighet och äckel. Att använda eller skapa ljud. Att göra rejält overseized.
I år förhåller sig flera verk till luft. Eller avsaknaden av den. Det vakuumförpackade i Photographerals verk ”Zatsuran” på stora tygtryck ger viss andnöd. Shrigleys ”Swan Thing” ger lust att lufta åsikter. Volpes båtar i ”Passage Migratoire” vaggar i vinden. Tukiainens nedsänkta docka i ”Siren” flyttas av bris och vågor. Moradavagas ”Hej främling!” rör sig inte mycket men i rören rör sig luft. Spys vägmärken ”Yield” visslar vagt. Huhtalas aluminumkuddar i ”Pillow Fort” har blåsts upp. Lindberg har hägnat in ett stycke fri luft i ”Public Space”. Simkas björkar vajar inte i vinden men rörs av den, där de flyter på ån i verket ”Ål-kål-potatis-is-björk & dödens ö”. Lichas ”Social Distance” visar att luften inte var fri – från virus och smittorädsla. I Saoulis ”Sun Gate” skapar hål ljus och gör dag till natt. Longs ”Binary Rotation” är helt beroende av vinden.
Örebro börjar nog bli beroende av Open Art. De år biennalen hålls besöker 200 000 personer fler än ett vanligt år staden under sommaren.
Open Art pågår till 4 september.
Och det är: ”En tillåtande och demokratisk plattform där alla oavsett bakgrund och förutsättningar får möjlighet att både fysiskt och mentalt överraskas”.
Första året 2008 var 71 konstnärer representerade. 2022 är 64 konstnärsgrupper representerade med totalt 84 verk.
Översta bilden är Cracking Arts verk Protect Your Fellows, fotograferat av Oksana Verkhola. Oksanas bilder kan köpas här.
