/

Försvinnande värld – recension

Karin Flygare har läst en bok som klarar den magiska balansen mellan enkelt och genialt, Försvinnande värld av Julia Phillips.

Kan det vara så att jag redan läst den bästa boken under 2021?

För hur kan någon som kommer från New York skriva som om hon levt sitt liv på Kamtjatkahalvön i sydöstra Ryssland med det gamla sovjetsamhället i generna och en misstänksamhet mot korrupta makthavare och tjänstemän i blodet? Hur kan författaren skriva fram den renskötande ursprungs-befolkningens livsvillkor kontra det vita ryska samhället? Upplägget av Försvinnande värld är enkelt och genialt.

I januari försvinner två systrar spårlöst, en tioåring och en åttaåring. De är ensamma på dagarna när modern arbetar. På en strand blir de upplockade av en man som lurar in dem i sin bil. Sen är de försvunna. Polisen letar, teve rapporterar och affischer sätts upp i staden Petropavlosk-Kamtjatskij.
Efter det inledande kapitlet följer ett kapitel för varje månad som följer olika karaktärer och familjer hur de påverkats av försvinnandet. Små noveller i en helhet. Det framkommer att även en artonårig flicka försvunnit spårlöst. Livet fortsätter för alla. För modern fylls det av smärta, tomhet och en kvävande saknad i allt hon gör. Kapitlet om mamman Marina är en beskrivning av det värsta en förälder kan råka ut för.

”Hon lyfte ena handen och pressade den mot bröstbenet. Hennes hjärta värkte. Om Marina kunnat skala bort sitt vänstra bröst, bryta upp bröstkorgen och gripa tag om den starka muskeln för att lugna den skulle hon ha gjort det. Hon började få den här sortens attacker efter att hennes döttrar försvunnit i augusti förra året.”

Och hur skulle författaren få ihop berättelsen i slutet undrade jag? Julia Phillips avslutar sin debutroman elegant förstås. Att hon nominerats för flera fina priser är inte svårt att förstå. Miljöbeskrivningarna gör att man direkt hamnar på plats. Det handlar om vanliga människor och berättelsen griper tag från första början och släpper inte greppet förrän man läst sista raden. Man kan tänka sig att Julia Phillips haft nytta av sin journalist-bakgrund när hon skrev ”Försvinnande värld” som är en läsupplevelse som heter duga. Tycker jag i alla fall.

Karin Flygare

Karin Flygare är författare, bosatt i Malmköping. Hon romandebuterade 2009 med "Det är så konstigt nuförtiden". Hösten 2020 kommer hennes första spänningsroman "Ställa till rätta ut" på Mormor Bokförlag. Karin håller regelbundet skrivarkurser - håll utkik i Trakten och på Karins egna kanaler!