///

Dubbelrecension: lyrik och erotik

Trakten läser
Vänligen bygg inga berg: betraktelser från kassan av Lina Arvidsson, Konsai förlag, 2021; Säg inte det här till någon av Ariel Held, Vertigo, 2014.

Vad är litteraturens uppgift? Ett valår som detta blir kulturen alltid utmanad – den ska väl inte bara finnas? Man kan bli trött. Men också låta sig dras med i ett samtal och upptäcka att det finns många svar. Just mångfald, av alla de slag, är något man kan hitta i böcker. Ibland är de skrivna av samma människa. David Armini upptäcker ett ursprung bakom två författarnamn, och ser två helt olika svar på frågan om en eventuell nytta med litteratur.


Åååååh så jag ÄLSKAR att få ta del av ett författarskap genom olika linser. Jag vill ha MERMERMER av författare som skriver och publicerar i olika genrer.

Och ja. Jag vet. Det funkar dåligt kommersiellt. Och ja, jag blir också besviken och förvirrad när jag älskar en författares ord i en genre och hen sedan publicerar något helt annat.

Men effekten liknar när en känd låt arras om till en annan genre. Fast tvärtom? I vilket fall – jag ÄLSKAR det!!! Och tjurar jag någon gång i framtiden över en författare som inte fortsatt skriva på min favoritbokserie så visa mig mina egna ord.

Vänligen bygg inga berg: betraktelser från kassan är en sorts poesi som jag verkligen uppskattar. Det går utmärkt att flyta igenom dikterna som en serietidning av Lena Ackebo, fnissa åt medelklass, igenkänning i flera lager, finurliga ordvitsar, läcker rytm. Det lättsamma och fnissiga sänker garden, paketeringen skalar av mitt skydd: Jag inser först efter en god stunds läsning att gestaltningen smugit sig på: av Ica, av arbete, av att ge av sin tid, av människor, av Sverige. 

Bland många tankarna som drabbar mig är önskan att vilja vara till lags och att samtidigt klämmas mellan två krafter: kundens bästa och affärens (=affärsägarens). Att vara interface mellan två viljor, två mål som vill olika och som i det här fallet kommunicerar genom kassörskan. Denna ej uttalade arbetsbeskrivningen är i andra sammanhang Sveriges nya nationella slagord ”konsultmässig”.

”… så mycket av mitt jobb
går ut på att skapa medhårs konfliktlöshet”

Till skillnad från Vänligen bygg inga berg, som är en socialrealistisk diktsamling, är Säg inte detta till någon en pornografisk berättelse om det mest tabubelagda: incest- och våldtäktsfantasier. Och lite djursex i förbigående.

Boken kan läsas på flera vis:
Som pornografi
Som ett experiment med fantasins normer och gränser.
Som en installation där porrkonsumenten är själva konstverket?

Indirekt och endast i läsarens öga tror jag också diskussionen för de flesta kommer upp: Är allt ok att göra mellan samtyckande vuxna? Jag noterar att ingen person i boken gestaltas på ett obehagligt sätt och att det ibland känns nästan som en pedagogisk DIY-manual för sex vad gäller samtycke, gränser, kommunikation.

Som Ariel Held skriver författaren på sin blogg att det är ”Litteratur för vuxna att onanera till” – och ja, erotiken fungerar ofta. Hon bygger scener, trappar upp, arbetar med intryck, ökar intensitet från sensuellt till explicit. Parallellt arbetar hon med ett ramverk och en historia som håller igång intresset att läsa vidare. Det är sällsynt med explicit erotik som håller läsintresset vid liv över längre partier.

Förmodligen högst medvetet vippar författaren fram och tillbaka på smakfullhetens gungbräda. Det är fantasi, det är erotiskt, det är kittlande, det är samtycke … meeeen … så blir fantasin för verklig och det slår över i äckel. Författare manipulerar aktivt läsaren och läsaren blir centralstycke i konstnärens installation?

Hur hade jag läst texten om jag inte kände till författarens andra verk – och att hon sitter i styrelsen för Författarförbundet Syd? Garanterat med andra ögon, vilket på ett sätt är sorgligt. Samtidigt berikar verken varandra. Och i vilket fall är det oundvikligt att inte ta in helheten av ett konstnärsskap?

Jag tror på att använda boken som underlag för diskussion om tabubelagt sex: Är alla fantasier ok? Är allt ok så länge ingen skadas och alla inblandade är samtyckande vuxna? Som jag läser boken ger den inga svar men många öppningar för diskussion.


David Armini

Född 1973 i Göteborg, och uppvuxen i Tanzania och på Gotland. Yrkeslivet har varit som entreprenör och matematiker – åter i Göteborg – men också i Norge och Indien.