Ett av de mest kunskapsintensiva jobb man kan ha är läkarens. Och varje enskild läkare hinner bara skrapa på ytan av planetens samlade och ständigt växande medicinska kunskapsberg. Tur då att sjukhusbibliotekarierna står beredda att gräva och sortera bland luntor och databaser. Traktens Axel Hellby har pratat med två dem, för att lära mer om ett spännande yrke.
Edit Asvelius jobbade tidigare som nämndsekreterare men skolade om sig till bibliotekarie, det var en gammal barndomsdröm som lockade.
– Det här är mitt första jobb som bibliotekarie, säger Edit. När jag var liten var skolbibliotekarien min idol och det var nog det som lockade. Men när jag pluggade läste jag mer om forskningsbibliotek och när jag stötte på det här tänkte jag att där vill jag jobba.
– Min ingång var den motsatta, säger Jessica Karnestrand. Jag drömde om att bli forskningsbibliotekarie från början. Sen hamnade jag på folkbibliotek, var barnbibliotekarie och hade det så bra att jag inte letade mig vidare.
Fast när tjänsten dök upp var det givet att byta jobb. De upplever båda att de haft tur. Tjänsterna på folkbiblioteken är mångdubbelt fler och det är populärt att arbeta med forskning. Nu handlar inte allt om forskning men det är som stöd till läkare och vårdpersonal de gör sina främsta insatser.
– Vi jobbar bakom kulisserna, säger Jessica. Gör sökuppdrag som klinisk bibliotekarie. Då kan man sitta med på sjukhuset och fånga upp vilket material som behövs, vilka ärenden och ämnen som är aktuella.
– Det handlar mycket om att jobba med databaser, sammanställa referenslistor och ge svar som kan ligga till grund för behandling.
Edit ägnar sig för tillfället åt ett gammalt ramverk för att mäta kvalitet i vården. Jessica umgås dock med en annan figur
– Capnocytophaga, heter den. Finns i munhålan hos katter och hundar och smittar via rivsår.
Hon får bokstavera. Senare kan jag fulgoogla fram att den är en av elva bakterier i en familj som inte är helt taxonomiskt utredd. Som om hundbett inte var illa nog, ska man behöva dras med capno… nånting!?
– Man lär sig otroligt mycket, säger Edit. Det är en av de roligaste bitarna av det här jobbet. Och man kan inte förutse vad man ska få arbeta med. Många gånger är det saker man aldrig stött på.
Jessica håller med, sjukhusbibliotekariens jobb är kunskapsintensivt. Samtidigt är det givande att få bidra inom vården och stötta personalen som helar och räddar.
– Det kan också handla om tunga ämnen, fortsätter hon. Man vill verkligen göra sitt bästa och ibland finns inte tillräcklig information eller nog med tid att söka på.
– Och du vet samtidigt att det finns en verklig patient bakom frågan, säger Edit. En verklig människa. Man känner ett ansvar.
Som tur är finns goda kollegor som kan stötta i arbetet och dela bördan.
– Jessica har dessutom startat ett nätverk för samarbeten med andra regioner och bibliotek, säger Edit. Det gör stor skillnad att se hur man gör på andra platser. Man kanske fördelar resurserna annorlunda eller hittar andra metoder.
– Vi kallar nätverket Klinisk bibliotekarie och det finns med folk från nästan hela landet. Digitala lösningar är bra för sånt här. Att träffas fysiskt vore omöjligt.
Än existerar den fysiska världen och sjukhusbiblioteken är platser. Edit tycker det är mysigt på jobbat. Något av den gamla drömmen lever vidare när hon rullar en bokvagn mellan hyllorna. Efter pandemin är det nu åter öppet för fysiska besök, även allmänheten är välkommen.
– Vi har till och med en liten barnavdelning, säger Edit. Där finns böcker om kroppen och sjukdomar, men för barn.
Så, det är alltså möjligt för vanliga sjukhusbesökare att komma in på biblioteket för att ta reda på mer om sin hälsa.
– Vi gör inte sökuppdrag för allmänheten, säger Edit. Den kliniska bibliotekarien är till för regionanställda. Men det är en del av vårt uppdrag att öppna för den som vill ta reda på mer om en sjukdom.
– Det kan vara någon som vill veta mer om sin egen hälsa, eller den hos en anhörig, för att kunna fatta rätt beslut. Många vet nog inte att den här resursen finns, och det kan till och med gälla folk inom vården.
Alla bibliotek räddar liv (i alla fall tycker jag det), vissa mer uttalat. För den som vill besöka Edit och Jessica och deras kollegor så finns de på fyra ställen i Regionen: Mälarsjukhuset i Eskilstuna, Nyköpings lasarett samt på Kullbergska sjukhuset och Regionsjukhuset Karsudden i Katrineholm.
