Trakten läser
Den sinnesfriska flickan, av Kristin Bjarnadóttir, Poesiwerken Publishing, 2022.
Viss konst kan ge mig en initialt förvirrad magkänsla som pendlar mellan att inte förstå och kejsarens nya kläder. I Bjarnadóttirs diktroman/prosalyriska text är jag först osäker på de lösryckta orden, förstår inte om det är en berättelse, om det är fristående dikter.
Är jag korkad som inte förstår? Är det en metainstallation som driver med betraktaren?
Sedan händer det som brukar följa, nämligen att jag några timmar senare tittar upp från verket och undrar vart tiden tog vägen och är lätt matt av upplevelsen.
Det är en berättelse om ett barns uppväxt under knappa omständigheter och i en karg miljö på Island. I efterhand förstår jag att jag helt glömt vad det är för form, det skulle kunna vara en film, teater … jag har suggererats in i en BERÄTTELSE, varit med henne, på gården, känt och sett, luktat och smakat med henne.
Så när jag läser Den sinnesfriska flickan, läser jag mest för den gestaltade handlingen. Jag följer och lever mig totalt in i den unga flickans öde, gården hon växer upp på, att hennes lyckligaste dag är när farmor dör (för de vuxna är närvarande och de får grädde och choklad), alla syskonen, alla sinnesintryck av får och gräs, glänsande järnspett och skor som ångar av koskit. Och förstås det isländska landskapet.
Textflödet är lekande lätt och efter att ha hört Stina Ekblad läsa en del av texten under boksläppet märker jag att jag faller in i dess sjungande, klingande melodi. Det magiska är att texten samtidigt har en malande tyngd.
Som:
”var i kroppen sitter livet
var i kroppen lever man mest”
eller:
”mitt sinne för döden var dåligt
samma år som mormor dog
slutade farmor spinna
det var höst – det var spinnrockens tid”
eller:
”det var som om taket sög en till sig
hela ryggraden uppåt och inte ett ögonblick
drabbades jag av vardaglig dragning mot jorden”
Det enda jag önskar är att jag fick återuppleva Poesiwerkens tolkning och performance av texten och Stina Ekblads uppläsning!
Islandsfödda Kristin Bjarnadóttir kom till Göteborg i slutet av 1980-talet och blev en av stans litterära profiler. Hon tog initiativ till att göra Götet till en UNESCO Litteraturstad och var poet, essäist, tangodansare och ordförande i Författarcentrum Väst. Den sinnesfriska flickan blev hennes sista bok. Kristin Bjarnadóttir avled 2021.
