Trakten läser
Och vi som älskade Frankrike, självbiografisk roman av Arthur Koestler utgiven på Tiden förlag 1942 (originalet Scum of the Earth kom 1941).
Författaren och journalisten Arthur Koestler var en gång en av Europas mest inflytelserika författare. Denne brittiske författare av ungersk-judisk börd föddes 1905 i Budapest och dog 1983 i London. Var Koestler än var och vem han än träffade så hade han den politiska debatten högst upp på dagordningen. Från augusti 1939 till augusti 1940 var han i Frankrike och romanen Och vi som älskade Frankrike handlar om det året och den vistelsen.
Den är en ingående beskrivning av hur Frankrike och dess folk bemöter och hanterar främlingar året då andra världskriget exploderar på kontinenten. Läsaren möter främlingars vardag i Frankrike. Koestler beskriver tålmodigt de händelser han befinner sig mitt uppe i. Journalistens och författarens egenupplevda vistelse är fasansfull. Bokens originaltitel ”Scum of the earth” är den perfekta titeln på en roman som handlar om just hur det franska folket hatar främlingar.
Det är tunga 304 sidor, men samtidigt gör Koestlers stillsamt humoristiska och empatiska beskrivning av sina medmänniskor mödan värd. Han skriver: ”Alla dessa underliga figurer, och många andra, var ett slags bysantinsk arabesk mot olyckans grå bakgrund. De påminde mig ibland om de groteska dansare med masker och förvridna lemmar, som brukade åtfölja grekernas begravningsprocessioner.”
Det är oundvikligt att associera till häxprocesserna som pågick huvudsakligen från 1400- till 1600-talet. Då kunde individer anklagas för att vara häxor av andra individer. Särskild lagstiftning tillämpades så att de utpekade häxorna lättare kunde arresteras för att undergå förhör. De utpekades rättsskydd var således nedsatt i jämförelse med andra individers. Tortyr kunde därmed användas lättare. Trolldomsparagrafen togs bort ur den svenska lagboken år 1779.
I Koestlers främlingsfientliga Frankrike fanns det också lagstöd för att utlänningar skulle kunna betraktas som politiskt misstänkta och särbehandlas. Där anklagades européer för att vara utlänningar av franska européer precis som individer anklagades för att vara häxor av sina medmänniskor.
Och vi som älskade Frankrike är en detaljerad beskrivning av hur utlänningar eller främlingar särbehandlas av fransmän. Koestlers träffsäkerhet är bitter och talar för sig själv: ”Men de visste också, att om det fanns någon spontan folkkänsla kvar hos Frankrikes spontana massor, så var det hatet mot främlingar.” och ”Främlingshatet som sådant tycks vara mänsklighetens äldsta kollektiva känsla, som återgår till stamåldern, och antisemitismen är endast en särart därav.”
Koestlers självbiografiska roman är skrämmande aktuell i dag då främlingsfientligheten nått nya höjder i Sverige. Vi läser historia för att lära oss av våra misstag, men varför lär vi oss så lite eller ingenting? Om Homo Sapiens är genetiskt programmerad för att bekämpa sig själv torde våra dagar på jorden vara räknade.
Hoppas att ingen behöver skriva boken ”Och vi som älskade Sverige”.
