Traktens nya recensent Irene Kolare gör ett smärtsamt besök i en lantlig, dansk uppväxtskildring.
Trakten läser
Om någon skulle komma förbi, roman av Thomas Korsgaard utgiven på Weyler förlag 2022.
Romanen är den första i trilogin om Tue, tolv år, vars uppväxt, på en bondgård på Jylland, är präglad av misär. Det är en kreativ pojke som har väldigt, väldigt tråkigt. Tillvaron är så torftig att allt som händer drar till sig pojkens uppmärksamhet. Tolvåringen är begåvad och har gott om tid att iaktta sin mors och fars egenheter och att genomföra sina egna infall.
Inledningsvis blir jag en betraktare som förfasas över denna tillvaro. Samma obehagliga känsla, som ingav mej när jag läste ”Shuggie Bain” och ”Fyrvaktarna”. Det är gott om ”För helvete!” och ”Håll käft!” i Helena Hanssons översättning. Alla lurar alla och det är smärtsamt ont om lojaliteter. Men Korsgaards prosa äger berättelsen. Det är humoristiskt och åldersadekvat. Allt är uttalat och nämnt när barnet luktar och smakar på tillvaron. De lysande exakta formuleringarna trollbinder, som t.ex.:
”… Av allt som jag borde komma ihåg är de dagar som gick långsammast tydligast. Långsamheten är en grundpremiss där jag kommer ifrån, …”
Såklart att grabben längtar efter att någon skulle komma förbi. Tolvåringen är redan präglad och vuxnare än sina föräldrar. Vägen vidare är inte oväntat skolan och kunskap leder till en annan tillvaro. En människa kom förbi läraren som sett Tues potential.
Jag önskar att min danska hade varit så bra att jag kunde läsa del två ”En dag vil vi grine af det” utgiven 2019 och del tre ”Man skulle nok have vaeret där” (prisbelönad av dansk bokhandel 2021) direkt. Men jag sitter vackert och längtar efter utgivningen på svenska.
