//

Reflex: kultur från sjuksängen

Våra ”Reflexer” fångar, återspeglar och reagerar på olika fenomen i samtiden. Här kommer en från Anna Höök som umgåtts med bland annat Palme och Ivanhoe i sjuksängen. Vill du också göra en Reflex, eller kanske svara på det Jenny skriver? Hör av dig till redaktionen!


Vi var många som var sjuka under julhelgen. Det är inte roligt att vara sjuk, men jag brukar försöka se det positiva i saker. Positivt med de här veckorna har varit att jag har vilat mig ordentligt och att jag har kulturmarinerat mig ordentligt. Jag har läst en del, men främst har jag sett en väldans massa på tv.

En sak jag lärde mig och för första gången förstod förra året i skolan är att film är fantastiskt. Film är inte bara något man gör bara för att få chilla någon timme. Jag är 47 år. Kanske borde jag ha förstått detta tidigare, men jag har liksom haft en del (negativa) förutfattade meningar om folk som är “filmintresserade”. Det är ju liksom inte ett riktigt intresse. Det är som att gilla att titta på fotboll. Att passivt se istället för att deltaga. Så har jag tänkt.

Recept på kulturmarinad från Strängnäs, signerat Anna Höök.

Jag hade fel. Åtminstone vad gäller filmer. I veckan har jag sett flera franska filmer. Serier och dokumentärer. Bästa filmen var Röda nejlikan från 1982. (Finns på Youtube.) Jag missade Ivanhoe i år, men råkade ramla på den här filmen och såg den i stället. Gjord samma år och med samma skådespelare, Anthony Andrews, i huvudrollen. En fantastiskt underhållande film. Se den! Jag bestämde mig för att det är min nya nyårsdagstradition nu.

Vaknade halv fem på natten av en dröm där jag borrade i ett barns huvud.

Nu har jag också läst ut John Ajvide Lindqvist bok Vänligheten. Jag har fastnat i den flera gånger men ville liksom inte ge mig. Ajvide är en av mina favoritförfattare. Men den här boken hade jag svårt att komma in i. Jag vet inte om det är han eller jag. Något har hänt. Efter en sådär trehundra sidor började orden dra med mig i alla fall och det är en helt ok bok. Jag tycker faktiskt väldigt mycket om den här boken. Tror jag. Faktum är att jag satt och analyserade språket och upplägget hela tiden medan jag läste. Men det får bli en annan text. (Och kanske en förklaring till varför jag inte ramlade in i boken som jag brukar med hans texter.)

Jag började läsa flera böcker men jag la dem ifrån mig. Jag kände inte för att läsa dem. En av dem var Att tänka smärtan (red. Marcia Sá Cavalcante Schuback). Tänkvärd filosofibok som skapade manusidéer i mitt huvud. Vaknade halv fem på natten av en dröm där jag borrade i ett barns huvud. Mycket obehagligt och jag kunde inte somna om. Händelsen passade mycket bra till min manusidé. Jag antecknade och funderade. Jag antar att jag bör tacka drömmen som gjorde jobbet, men det gav mig en sömnlös natt på köpet.

Nu läser jag Med Palme av Dieter Strand. Den stod och ropade på mig när jag var på Widegrens effekter i Malmköping senast. Det är research till ett bokprojekt jag snart ska börja med. För snart är jag frisk och då blir det inte så mycket filmer och läsa. (och ingen fotboll) Då blir det skriva för hela baletten.

När jag hör ordet kultur tänker jag först på teatrar, operor och konstutställningar. Men det är ju inte allt, kultur är ju så mycket. Kultur är överallt och hela tiden. Bara på en armlängds avstånd. Till oss att uppleva.

Nu ska jag sätta mig och se klart Cirque du freak: The vampireś assistant. En riktigt bra film.

Läs fler Reflexer här! 

Anna Höök

Jag skriver om det jag tycker är viktigt, det jag tycker om, och det jag vill lära mig mer om. Jag skriver för att jag älskar att skriva.