Mycket står på spel i två böcker som kom ut i kölvattnen av #metoo. Könsroller och tystnadskultur, övergrepp och förtal, ja, själva tryckfriheten har fått sig en omgång. Traktens David Armini har läst Virtanen och Wallin.
Trakten läser
Utan nåd – en rannsakning, av Fredrik Virtanen, Gloria förlag 2019.
Man ska vara försiktig med diagnoser, men hade detta varit fiktion hade jag sagt att huvudpersonen visar drag av antisocial personlighetsstörning (ofta kallat sociopati). I det här fallet kanske Virtanen mest är skickligt mediatränad – vilket möjligen är samma sak?
Boken utgår från natten när Cissi Wallin följer med Virtanen hem då han enligt Wallin drogar och våldtar henne och de enligt Virtanen kanske hånglar, kanske har sex, troligen knarkar – lite svårt att veta eftersom han (enligt sig själv) låg med så många, knarkade så mycket och var allmänt tölpig på den tiden. Alla tölperier, knark och tjejer flyter liksom i varandra.
Från detta berättar boken om drev, utveckling av sociala medier, festande, omoralisk lefverne, att han självdiagnosticerar som f.d. skitstövel, att han inte gillar att bli behandlad som en skitstövel.
Skildringen har många meriter! Virtanen är skarp och uttrycker sig slagkraftigt och intressant om sociala medier, tabloidpress, kändisar, världspolitik. Han för även intressanta resonemang om yttrandefrihet och publicistisk ansvar för privata Instagramkonton med mångdubbelt fler följare än Nerikes Allehanda har prenumeranter.
Sociopatin? Det som en redaktör eller förläggare borde satt sig ned med Virtanen och sagt ”förstår du inte i vilken dager detta ställer dig”?
För jo då, han säger utan omsvep att han söp, att han knarkade, att han kallade kvinnor horor, att han ”tog tjejer på pattarna”.
Men filtrerar detta ursäktande med att han ”mådde ju dåligt”, ”söp ju”, ”betedde mig tölpaktigt” ”generellt var kass på fyllan”. Och han leder i bevisning hur fel andra haft hela tiden. Som när ett fjortonårigt fan skrev ”Fredrik, jag avgudar dig” till honom på Facebook och han svarade ”Så pass mycket att du vill ligga med mig?”
Men hon bad ju aldrig om prao-plats! Och hon skrev till honom efter! Och det var ett skämt! Och Uppdrag granskning BEVISADE faktiskt att han har rätt!!
Som sagt, i en roman hade det varit porträtt av en sociopat.
David Armini återkommer inom kort med en recension av Cissi Wallins bok.
