/

Kyrkans män

Dikt av Mariam Daoudi

Bland dina gator råder tystnad
liksom skogarna i Eden
då jag vandrar den vita linjen 
som skiljer din värld från min egen. 
Där, i månens skugga 
stannar jag och undrar: 
varför släcker ni aldrig ljuset? 
Varför kramar ni era hundar?
Ursäkta min nyfikenhet
för vi föddes utan skam,
för vi föddes utan pupiller 
svarta prickar i svarta hamn.
Dina badar i ett mjölkigt hav
mellan tunna, gyllene stränder
och huden är lika vit
som dina raka, tama tänder.
Du pratar om vackra ting
tro och kärlek och frälsning
När du tystnar säger jag nästan
att jag inte vill ha din räddning.
Ser du hur mina tjejer
spelar fotboll på basketplanen?
Eller ser du endast grabbarna
som spottar snor på trottoaren?
Ser du hur hemlandets barn 
ger sig ut i smutsig strid 
eller vänder du bort blicken
och gläder dig åt frid?
Jag må sakna pupiller
men blind är jag inte
Bakom lager av artighetsfraser
finns hyckleri, caro amante.
När jag dricker myntate
och sjunger min sista sång
Vet du hur månen ser ut
från min ruttnande balkong?
I skam gömmer hon sig
bakom tjocka gardiner
då hon ser hur kyrkans män
tar fram sina mörka viner. 

Verket är ett bidrag inskickat till tävlingen “Fattig/rik” inför Trakten #3. Se alla bidrag på tävlingens samlingssida!

Trakten redaktion

Redaktionen jobbar gemensamt under täckmantel av Södermanlands landskapsinsekt strimlusen, i familjen bärfisar ordningen halvvingar.