Dikt av Mariam Daoudi
Bland dina gator råder tystnad liksom skogarna i Eden då jag vandrar den vita linjen som skiljer din värld från min egen. Där, i månens skugga stannar jag och undrar: varför släcker ni aldrig ljuset? Varför kramar ni era hundar? Ursäkta min nyfikenhet för vi föddes utan skam, för vi föddes utan pupiller svarta prickar i svarta hamn. Dina badar i ett mjölkigt hav mellan tunna, gyllene stränder och huden är lika vit som dina raka, tama tänder. Du pratar om vackra ting tro och kärlek och frälsning När du tystnar säger jag nästan att jag inte vill ha din räddning. Ser du hur mina tjejer spelar fotboll på basketplanen? Eller ser du endast grabbarna som spottar snor på trottoaren? Ser du hur hemlandets barn ger sig ut i smutsig strid eller vänder du bort blicken och gläder dig åt frid? Jag må sakna pupiller men blind är jag inte Bakom lager av artighetsfraser finns hyckleri, caro amante. När jag dricker myntate och sjunger min sista sång Vet du hur månen ser ut från min ruttnande balkong? I skam gömmer hon sig bakom tjocka gardiner då hon ser hur kyrkans män tar fram sina mörka viner.
Verket är ett bidrag inskickat till tävlingen ”Fattig/rik” inför Trakten #3. Se alla bidrag på tävlingens samlingssida!
