Öppna kort är bäst: Trakten har publicerat både dikter och en essä av Birk Andersson tidigare. När han nu släpper en ny haikusamling vill vi gärna lyfta fram den och har bett vår recensent David Armini att läsa. Traktenredaktionen är Birk-fans men David har inte läst honom tidigare. Precis som tidigare är det en modernistiskt frigjord poet som tar sig an genren i samlingen Sju sorters haiku.
Läsaren välkomnas här på en bjudning utan kakor men väl med kluriga smådikter att fundera och fnissa med. De sju sorternas dikter läsaren bjuds konsumera är: Mångtydig, Komisk, Kritisk, Traditionell, Specifik, Svit, Julklappsrimning och som bonus Övriga.
Trakten läser
Sju sorters Haiku av Birk Andersson, Fri Press förlag 2023.
Ibland är dikterna så mångbottnade att Andersson tillhandahåller ett appendix med läshjälp. Jag är tveksam om det är nödvändigt eller förhöjer läsningen. Exempelvis förklaras att nudist-t-shirt-dikten nedan är en referens till Hemingways berömda mikronovell.
Många referenser hade gått mig förbi utan förklaringen, men utan de lockande fotnotssiffrorna hade jag umgåtts med texterna längre. I vissa fall hade de flugit mig över huvudet, men glädjen att själv upptäcka parat med osäkerhet i tolkning kan vara mycket värt?
Andersson är öppet fientlig till ”trögmagat skitnödiga västerländsk-som-önskar-den-var-japansk-fastän-den-inte-kan-vara-det-haikutraditionen”.
Min spaning är att Andersson har en poäng, men orsakerna till denna kulturella appropriering (om det nu är en sådan?) är bortom omfånget för härvarande recension.
Min vidare spaning är att Andersson kanske går i nästa fälla, den där man vill distansera sig och samtidigt anamma. Man riskerar då att bli ännu förståsigpåigare än förståsigpåarna. Och nog är det tillfredsställande att mansplaina en mansplainare!
Således finns i appendixet citat från en haikupoet som rackat ned på en av Anderssons dikter om stilfel och ”därför är det ingen haiku”, tillsammans med citat från en icke-haikupoet som rätt och slätt säger att ”Jag gillar den”
Tyvärr riskerar detta att skymma verket. Anderssons dikter är roliga, intressanta, viktiga – i sin egen kraft. Strunt samma om det är haiku, haikuliknande, antihaiku (eller anarchohaiku?).
Det är bra ord och det räcker!
Ett urval kondisbitar:
Fantasi
inte ens i din vildaste
kan du föreställa dig
min
”nudist”-
t-shirt till salu
aldrig använd
kamouflagemönstrad
träffade leopardmönstrad
i dejting-djungeln
inget dåligt väder
bara dåliga
nudister
tisdagskväll
bläddrar i en kokbok
tills mikron piper
fabriksgolv
polerade skor
sig på andra
ställ andra mot väggen
än de som gått in i den
