Kreugerkraschen har just inträffat, sjuttonåriga Livia är uppvuxen i förmögna redarfamiljen Siegel som drabbas hårt av kraschen. Under en ironisk hyllningsfest till Ivar Kreugers ära kommer ett bombhot och en pestmask av betydelse stjäls. Där har ni upptakten till debutanten Victoria Larms roman om 30-talets Stockholm och Venedig.
Trakten läser
Den nionde kretsen, av Victoria Larm, Norstedts förlag, 2022.
Den senaste historiska roman jag läste var Giftmakerskan och utan att minnas den i detalj, tycker jag att böckerna delar kvalitéer. Jag är övertygad om att om du gilla Giftmakerskan så kommer du även att gilla denna.
Bitvis ringer mysterieintrigen av da Vinci-koden.
Romanens för mig största problem och största företräden sammanfaller: Det är många och intressanta karaktärer och relationer. Jag uppskattar detta, men får även vissa problem att hålla isär dem – det är nästan så att de flyter i varandra.
Karaktärerna är på gränsen till överlastade med intressanta egenskaper. Kanske särskilt Livia, som jag bitvis förstår nästan som en savant, bitvis som en psykopat-/sociopat. Det är visserligen förtjänstfullt med en huvudkaraktär som läsaren vill hålla på, och som samtidigt emellanåt stoltserar med ytterst tveksamma egenskaper.
Önskemål till kommande böcker i serien är att lita på gestaltningen. Ganska ofta skrivs förstärkande adverb ut i onödan då gestaltningen bär scener och karaktärer till fullo. Nu blir det ibland temposänkande tårta-på-tårta-formuleringar.
Larm leker frejdigt med historiska gestalter, inte bara Kreuger: Självaste Carl Jung dyker upp som någon slags psykiater till Livia (om jag förstår rätt). Sådant är ju alltid kul!
Sen kan jag väl tycka att pestmask närmar sig bäst-före som artefakt i fiktion. Ser fram emot fortsättning på denna serie, men sedan kan vi gott lägga just denna artefakt i malpåse!?
