Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /data/a/4/a49e0ae0-cd07-4079-9623-1e1f04bfed29/trakten.nu/public_html/wp-content/themes/fox/inc/admin/import.php on line 298
Genre: svärmorshat? – Trakten
/

Genre: svärmorshat?

Vad kan man säga om genre? Ska man kalla det svärmorshat eller kanske opålitlig berättare? Traktens David Armini har läst nya romanen från hyllade Johanna Frid, en författare som tidigare rört sig i ett svårgreppbart autofiktivt landskap. Även denna gång bjuder hon på utmanande läsning.

Trakten läser
Haralds mamma, av Johanna Frid, Albert Bonniers förlag 2023

Till en början älskar jag upplägg, titel, omslag, anslag – allt med denna bok!
För tänk att sitta på en öde landsortsflygplats med sin svärmor – som har en alldeles för kletig relation till sin son! Pitchen är klockren och början är njutbart kul där kombattanterna, svärmor och -dotter, smäller in i varandra!

Sen lever boken inte upp till anslaget. Jag tappar fokus, måste ta om. Först skaver dialoger, som när Haralds mamma skryter om sin ”djupt rotade känsla för rättvisa”, och alltmer börjar jag uppleva Haralds mamma som en pappskiva, en ointressant projektion och jag kommer på mig själv med att hoppas att berättarjaget ska snubbla och avslöjas som den som egentligen är osympatisk i historien.

Och det är väl Frids projekt? För visst handlar romanen om berättarjagets brist på självrannsakan och kanske fungerar den i förlängningen som en drift med en ouppmärksam läsare?

Ledtrådar finns redan i kontrast till den skoningslösa självrannsakan i Nora, eller brinn Oslo, brinn och i den – ärligt talat – nedsättande titeln ”Haralds mamma”. Till en början tyckte jag ju titeln var festlig, udda och fångande, men när jag läser boken börjar jag uppleva den som nästintill kränkande: människan reduceras till detta enda – att vara mamma.

Och glöm nu inte att det romanen är i första person! En listig författare utnyttjar förstapersonsperspektivet till att gestalta fokalisatorn, men kräver att läsaren själv lägger till instagram-filtret ”opålitlig berättare”. Och då faller titelvalet på plats: Huvudpersonen reducerar sin svärmor så mycket att hon inte ens låter henne ha ett namn. Till och med omslaget kan omvärderas: Tidigt i boken förstod vi att hunden på omslaget är Harald. Men kan det i själva verket vara berättarjaget på omslaget?

För mig är Frids skildring något svajande, nästan som att hon är medberoende med sin huvudperson – men jag uppskattar projektet och jag älskar opålitliga förstapersoner!


David Armini medverkar i antologin Vilse som finns att köpa via Pränts hemsida.

David Armini

Född 1973 i Göteborg, och uppvuxen i Tanzania och på Gotland. Yrkeslivet har varit som entreprenör och matematiker – åter i Göteborg – men också i Norge och Indien.