Trakten läser
Förinta, roman av Michel Houellebecq, Albert Bonniers förlag, 2022.
Fyra snabba om Förinta:
1. Vad är det som förintas? Kapitalismen, det västerländska samhället/ekonomin/demokratin, patriarkatet och det manliga genuset.
2. Varför förintas dessa entiteter? Samtliga saknar förmågan att reformera sig ur den skenbara men endast lokala optimering vi befinner oss i.
3. Finns det något hopp? Nej, kollapsen sker i så små stycken att de kallas utveckling och ingen kommer att göra något förrän det är för sent.
4. Är det här en fruktansvärt bra bok? Ja. Och betona fruktansvärt.
År 2027 är det business as usual i Frankrike. Terrordåd sker samtidigt som presidentvalet, men vi befinner oss i en struktur där allt som händer gynnar de redan rika och mäktiga.
Status quo fortsätter till synes i evighet: Rika blir lite rikare, fattiga lite fattigare. Deep fakes lite bättre. Antiabortrörelser vinner lite mark till. Män blir sjuka och kvinnor pysslar om dem. Män köper sex och tycker att det är ok (när huvudpersonen Paul råkar köpa sex av sin systerdotter blir det lite pinsamt, men inte såååååå farligt för ”Anne-Lise var en intelligent tjej med is i magen”). Så livet lallar på fem år närmare apokalypsen. Alla vid makten vet egentligen att det är kört, men det förtar ju inte några viktiga faktum för dessa män: vin är gott, det är kul att ha makt och det är gött att få ligga när man vill.
Därför tänker Paul om sin förlamade pappa: ”Om hans far kunde få upp den, om han kunde läsa och begrunda lövens rörelser i vinden, då saknade han absolut ingenting i livet.” Inte ens när Paul själv bokstavligen äts upp av cancer tycker han det är så där vansinnigt hemskt eftersom hans fru har på sig stringtrosor och han själv får till ett präktigt stånd.
Om något är symboliken övertydlig om hur vi prioriterar njutning (charterresor, köttätande, bilkörande, konsumtion) – hur illa de världsomfattande cancerangreppen än är (pandemier, polarisering, global uppvärmning)
Houellebecqs språk och Sara Gordans översättning väcker tankar hos undertecknad som själv skriver skönlitterärt. Dels för att jag upplever att franska är svårt och tidskrävande att översätta. Äldre franska böcker har ofta fina svenska översättningar, men med nyare litteratur kan man ana att översättningen behövt gå snabbt och i min mening lider den ofta av stolpigt språk.
Eftersom min franska inte är tillräcklig för att läsa en lång roman, väljer jag av den anledningen engelska översättningar av nya franska böcker. Förinta är dock en utmärkt och genomarbetad svensk översättning. Dels för språket som avviker från nuvarande (om inte universell) norm att sträva efter det avskalade och koncisa. Tvärtom är det ofta pladdrigt med gott om inskjutna småord som ”kanske” och ”ganska”. I Förinta är detta genomfört konsekvent och genomtänkt: texten är från inre perspektiv och pladdrigheten fångar de olika personernas osäkerhet. Författare och översättare har tagit sig an en svår balansakt, men här blir det pladdriga en del av upplevelsen och bidrar till gestaltningen.
Michel Houllebecq är pseudonym för Michel Thomas. Den franske författaren är född 1956 och debuterade 1988. Förinta är hans åttonde roman, utöver dessa har han publicerat poesi och essäer, gjort musik och film. Han har belönats med Goncourt-priset och lyckas allt som oftast provocera med såväl liv som verk.
David Armini medverkar i skrivkollektivet Pränts första antologi, Vilse, som finns att köpa i nätbokhandlen men också via Pränts hemsida.
