Trakten läser
Från de stora drömmarnas tid, biografi av Yvonne Hirdman, Ordfront förlag 2022.
Historikern och författaren Yvonne Hirdman har tecknat ett porträtt av sin farmors och farfars ungdom och liv. De två ungdomarna födda 1888 framträder med egna ord och tankar. Gunnar brottas med sin antimilitarism och Maj med sin kvinnoroll. De är fattiga, längtar efter kärlek och hungrar efter bildning. Från de stora drömmarnas tid handlar om pigan som drömde om att bli författare och verkstadsarbetaren och antimilitaristen som drömde om ett annat liv. Barnbarnet har skrivit boken om Anna Maria Eriksson som blir Maj Hirdman författare och Gunnar Gustafsson som blir Gunnar Hirdman folkbildare.
Yvonne Hirdman följer hur Majs och Gunnars liv utvecklas från tiden innan första världskriget. Bokens styrka är att det personliga och privata placeras in i samtiden, framförallt det svenska 1910-talet. Maj blir refuserad av Albert Bonnier och uppmuntrad av Hinke Bergren. Hon svärmar för August Strindberg. Gunnar är fylld av kunskap och berättelser från alla lästa böcker. Han är en kamrat, fylld av hat mot kyrkan, kapitalet och militarismen, som drivs av kravet på att massan ska skolas så att den består av självständigt tänkande individer. Maj och Gunnar har båda förutsättningarna: viljan, självtilliten, begåvningen och med tiden försörjningen. De är överlevare och strävsamma klassresenärer.
Jag läser om Maj som ständigt längtar efter att komma vidare – bort. Det är bort från livet på landet, bort från livet som piga. Ett bort som övergår i mantrat att omständigheterna måste ändras, ekonomin och kvinnosynen. Författaren om sin farmor på sidan 50:
”Och niga? Skulle hon? Nej hela resan till Stockholm var ju en resa bort från tjänandet, bort från pigeriet, bort från det slitgöra hon utfört från sitt trettonde till nittonde år – i alla dessa gårdar, där hon från bittida till sent slitit så ont och hårt. Och det är ett starkt, ett återkommande bort. ’Ha, ha, piga, det värsta av allt…”
Tidningen Brand var Majs ungdoms universitet. Ungsocialisten Maj är något förmer och vill inte förfalla till att skriva i Idun eller Social-Demokraten. Inledningsvis drivs Maj av att bli mannen jämställd, men det är tveksamt om hon har uppfattat samtidens kvinnoförakt? I berättelsen övergår Majs jämställdhetssträvan till en hemsnickrad självbild av vem hon är och vad hon förmår uträtta. Yvonne Hirdman lyckas ge mig intrycket av att Maj har fullt upp med att vara upptagen av sig själv!
Men biografin handlar ytterst om hur den begåvade, medellösa flickan utan rösträtt kämpar för att skapa en balanserad självbild? Det som varit farmodern Majs styrka, envisheten och egensinnet, övergår istället till att bli livets snubbeltråd. Majs kraft att mota de djävla omständigheterna över tid inbegriper också den konstruktiva kritik som hon får som författare. Berättelsen om styrkan kan själv övergår i berättelsen om hur Maj stelnar som människa och enbart blir ett offer.
Jag läser om Gunnar som lojalt står ut med hennes livsresa. Det är en medellös pojke som tragglar med balansen mellan individualism och kollektivism. På sidan 249 finns något som skulle kunna vara Yvonne Hirdmans sammanfattning av en ungdoms resa till vuxenvärlden:
”Och nog kommer det en bitter suck över det stora fiaskot – hur den internationella solidariteten upplöstes i hysterisk nationalism: ”Så grymt ironiskt att se Bebels, Bernsteins och Liebknechts ’socialistiskt målmedvetna arbetarmassor’ som för fjorton dagar sen protesterade på det kraftigaste mot kriget, nu rasar de som vilda djur över de fredliga belgarna.”
Gunnar förefaller att lyckas uppfinna en balans mellan individualisten och kollektivisten. Han ingår äktenskap med sin älskade Maj, blir en framgångsrik folkbildare och klassresenär.
Yvonne Hirdman är noggrann med alla detaljer som skapar mer än ett lärorikt perspektiv på det som har hänt. Det är en skicklig historiker som berättar om det mest privata.
