/

Candy, Silla, Reserven

En text av Hilda Kahra

Håret uppsatt, på ett nytt sätt uppsatt och shortsen. Gula, gula shorts som spänner över låren och jag, jag har en ny cykel som du fixat som jag målat. Vi sitter på en av klipporna över staden och du säger att du har tänkt. Ordet tänka får mig att se bilden av skogen, i en loop och jag reser mig, ser ner över platsen, undrar om det finns någon i de mörka husen.

Jag står och pratar och pekar, vilar fingret på ett tak, de är rätt taktila, husen härifrån. Du lägger dig över klipporna och tystnar.

Det är först på hösten som du gör en anteckning över mina. Du skriver fuck you med versaler och jag ser det först på seminariet om rengöring av pooler. Jag tänker OK men sen inget mer. 

Vid en air conditioner, i ett annat land, övar jag på att glömma de oss du stavade på min rygg på ditt egna språk. Jag dricker whisky i solnedgången, går barfota, tar risker, äntrar de mörka gränderna, gör natten till min svettiga tröja. Letar.

Du blev en kornig bild på skrivbordet nära den grå soptunnan i hörnet där jag ibland lägger mitt fettiga rödmålade finger och längtar. Ibland greppar jag tag i bilden med muspekaren och snurrar runt den över skärmen, låter bilden landa i en annan mapp, letar med sökfunktionen upp dig igen, ser in i dina mörka ögon. Gråter.

Med den nya tjejen ser jag inte oros-skogen. Hennes solbrända hud är som en boj att hålla fast vid. Jag går genom köpcentret i hennes skugga, känner hennes lukt, solkräm och tobak mellan hyllorna och hon säger att jag ska få nya matvanor, sluta med keks, att keks är för marsvin och hundar. Hon köper ett salladshuvud, står och fipplar på min dragkedja till tröjan från dig. 

Hela sommaren flyter jag i ett rus från morgon till kväll, hon skriver sitt namn på en lapp som hon bär över bröstet för jag kommer ändå inte ihåg, kallar henne Jenny även när vi älskar.

Vi ligger på golvet. Det är tidlöst i rummet. Kanske måndag men inte heller det är viktigt. Det är efter sommaren, men fortsatt varmt och jag ligger med handen under t-shirten och andas. När jag rör vid hennes halspulsåder berättar hon långsamt om hur i princip ingen betalar skatt i Grekland. Vi ligger i en av poolerna till de ostädade hotellet och fotar våra fötter i vattnet då jag dyker ner och hämtar upp ett körsbär från botten.  

Solen står högt och jag gömmer mig vid pianot, i tonåren spelade jag keyboard, innan döden. Hon pratar om döden som den vore ett trafikljus. Jag tänker den mer som en återkommande bild av en djup glänta. Hon har whisky i en PET-flaska och vi ser på katter som ligger och gömmer sig under bilarna. På natten gör militären intrång mellan husen medan vi älskar till Billie Eilish. 

På morgonen kommer hennes mamma in med nya sängkläder och vi hänger upp det vita lakanet med blodfläckar på balkongen. Vinden drar i hennes hår när hon står bland lakanen och röker. På TV kablas stormen ut. Jag står gränsle och pissar ner i poolen, med ett finger går det att styra strålen, den böjer sig i vinden, pisset skvätter upp i ansiktet. Hon säger att jag luktar Scandinavian white trash. Jag säger att hon aldrig sett white trash och att min pappa äger en Mercedes. Vi ligger på taket och jag berättar i detalj hur du sträckte ut dig på klippan i Sverige. Hon ligger och blundar och börjar sedan att gråta. 

På vintern packar jag väskan, klipper sim-kortet, lämnar kläderna där. Hon ligger på mage i den stora sängen när jag stänger dörren, flyger med ett skakigt plan hem till Sverige igen. 

Jag hittar ett tillfälligt boende, en etta med kokvrå och balkong. En morgon hör jag ett ljud, som vingar, det är flaggan som fladdrar. Det är något med kungen. Går ut på balkongen och knäpper av en selfie med flaggan och mig, ljuset tränger in i kameralinsen och bränner hål i bilden. Mitt ansikte är svart. 

Jag åker ut till dina kvarter och från nyckelhålet till din dörr ser jag hur du sitter i ditt sovrum och ser på videoklipp med skogen. Skogen som river skärmen och djupnar in i rummet. Det blir en flytande kvadrat i det mörka, där du sitter i badkläder och ser på klipp efter klipp i en mask som du smält på grillen.


Verket är ett bidrag inskickat till tävlingen ”Fattig/rik” inför Trakten #3. Se alla bidrag på tävlingens samlingssida!

Hilda Kahra

Hilda Kahra född 1985 i Trollhättan. Har valt att utbilda sig till bildkonstnär. Utöver konsten ägnar jag mig åt skrivande. Studerar för tillfället på Författarlinjen på Västra Nylands Folkhögskola med handledarna Mia Franck och Monika Fagerholm och en vild grupp andra studerande. Annars gillar jag att cykla runt och dricka kaffe ute på stenarna.