Trakten läser/lyssnar
Klen tröst och fyra andra berättelser om pengar, 2018, och Detaljerna, 2022, novellsamlingar av Ia Genberg, Weyler förlag, 2022.
Klen tröst är en annorlunda upplevelse, både som ljud- och pappersbok. Men det var nära att jag inte läste den. För många böcker och för få timmar, med bara två dagar kvar på lånetiden kom jag igång. Först lyssnade jag på novellen ”Framgång Greger”.
Och oj så rolig och annorlunda: Det är en radioteaterdramatiserad intervju mellan Ia Genberg och en avdankad, småkriminell före detta barnskådis vars enda framgång var i en Astrid Lindgren-filmatisering. Litteratur, underhållning, samhällskritik. Och framför allt bra!
De övriga novellerna fanns inte på min ljudbokstjänst, så dem läste jag i den lånade pappersboken. ”Bot” och ”Tal vid bröllop”, samt ”Förlorarens klaustrofobi” förtjänar omnämnande – den senare är en fiktionaliserad forskningsrapport av ett verkligt experiment med sällskapsspelet Monopol – men den som verkligen står ut är den sista novellen, ”Klen tröst”.
Vi befinner oss där i en Kim Wexler-effektiv övre medelklass som alltid rör sig ”snabbt och lätt framåtböjd och utsöndrar verb och avbockade listor, har sextiotre minuter per timme i fyrahundra dagar per år”. Det är en medelklass som avundsjukt sneglar på dem med så mycket pengar att det berättigar dem att köpa upp hela öar i det svenska kustbandet.
Huvudpersonen är dock en fattig kulturarbetare som försörjer sig på att köra taxi. Han spottar ur sig suveräna uppslag till deckare och har skiljt sig från sin Kim Wexler-fru, som kommer från en jätteförmögenhet. Som hon bara får ärva om hennes gamla-pengar-mamma inte får reda på att de skiljt sig. Priset för att han spelar med? 25 % av jättearvet. Hade du gjort det?
Även Detaljerna är riktigt bra, även om den boken mer liknar en traditionell novellsamling. I stället för sedvanlig recension skulle jag kunna lista förstameningarna från delarna/novellerna, eller vad sägs om: ”Det fanns en tid då folk som försvunnit var svåra att hitta.” eller: ”Precis när jag ville att det skulle komma en orkan, kom det en orkan.”
Det är briljanta förstameningar som utan synbar ansträngning skapar spänning och förväntan.
Räcker inte meningarna för att skapa läslust? Detaljerna är dessutom fylld med oneliners som skulle kunna läsas som en dikt- eller aforismsamling: ”Framåt är bara en riktning för den som har fart”; ”I Johannas familj höjde ingen rösten, bara tempot och antalet inskjutna bisatser”; ”Kanske fanns det också ett mått av våld i hennes sätt att ge gåvor”; ”Jag hade […] varit en nyttig soldat åt förnuftet”; ”[jag hade] oturen att få allt det jag trodde jag ville ha”; ”som om någonting i mig kröktes kring honom, ett nytt böjningsmönster för alla mina kommande verb”; ”Hoppet gör sig bäst på krogen”.
Flera av ovanstående citat är utmärkta startpunkter för filosofisk essäer. Eller dito om samtid, relationer, språk. Det kliar i fingrarna att skriva jättemånga ord med start i Genbergs få. Men skulle jag få mer sagt?
Det är en kort roman i fyra akter som kan läsas som fyra noveller. Akterna sitter samman i subtila detaljer (!) och bildar en förklarande enhet. Det är kort format och mycket information (se citaten ovan), men Genberg behärskar språket till sådan fulländning att texten är lättläst.
Vad är ”Detaljerna” då? Som jag upplever det är romanen ett indirekt porträtt av berättaren. Hon skildrar sin omgivning, iakttar detaljer om den, ser och hör och känner – och säger på det sättet så mycket mer än genom att använda orden om henne själv: Från berättarens blick ges vi ett gestaltat porträtt genom hennes val av detaljer.
Kuriosa, boken efter Detaljerna blev Calypso av David Sedaris, och det finns beröringspunkter: Nästan förrädiskt lättläst; Akter/delar i en roman som gärna kan läsas som fristående noveller; Indirekt porträtt av berättaren genom dennes iakttagelser av omgivningen.
Snälla förlag och författare, redaktörer och bokhandlare – våga mer sådant här! Ingen aning hur Genbergs böcker går kommersiellt men de borde läsas brett! Tycker jag!
