Jag läser ett sorgligt, sentimentalt, vackert diktverk som jag upplever som starkt självbiografiskt, nästan terapeutiskt.
Läsaren får ta del när diktjaget resonerar och reflekterar i en dialog i den ovanliga och ofta drabbande du-formen med sin mormor som diktjaget tilltalar som ”mer rädd för böter än om ditt eget liv”.
Trakten läser
Vi är inte klara med varandra, diktsamling av Louise Halvardsson.
Poesiwerken Publishing, 2022.
På bara lite mer än 100 sidor väver Halvardsson samman många teman:
Den direkta sorgen förstås, men som titeln antyder också den oförlösta sorgen.
Parallellt nystas delar av två liv upp, mormoderns och diktjagets, samtidigt som vi befinner oss i den svindlande tiden när allt hände. När vi gick från torp och utedass till centralvärme, toalettstol, charterresor, bil och färg-tv.
Generationerna missförstår men respekterar ändå varandra, och det är svåra men klokt vidsynta ord om att förstå den andras situation.
Det är vackra och drabbande perspektiv på generationer och liv som helheter, inte bara en räcka ögonblick.
Att kunna släppa.
Att förlåta, inte minst förlåta sig själv
Språkligt är det mindre publikfriande jämfört med andra verk jag läst av författaren, mer terapeutisk prosapoesi än estraddito, även om humorn absolut finns där:
”Om du levt nu, hade du haft ett instagramkonto
utan en enda selfie”
️Men det är framför allt sorgligt och hjärtekramande. Allra vackrast och den största styrkan ligger i författarens bilder. Här är några av de ibland svindlande raderna:
”Du skulle ha fyllt 90 år idag och jag går på begravning
för att få slinka in i någon annans sorg”
”Du var änkan längre än du var makan”
”I receptionen sitter det tionde barnet,
systern som inte fick växa upp”
”Jag lägger mig ner i det nyfallna,
flaxar med armar och ben,
hälsar tillbaka.”
Och så fångas nästan allting i denna enda, vackra, sorgliga, vidsynta, förstående mening:
”Du bjöd på vaniljdrömmar i stället för dikter.”
Bilden är tagen på Sörängens folkhögskola i Louise Halvardssons uppväxtort Nässjö.
David Armini medverkar i skrivkollektivet Pränts första antologi, Vilse, som finns att köpa i nätbokhandeln.
