I Katrineholm vittnar jurybedömda Vintersalongen om att slutspurten fram till julafton inletts. Vanliga år. Och det här är än så länge ett vanligt år när det gäller denna tradition som går in på sitt åttonde (öppna) år.
Söktrycket har som alltid varit mycket högt – 632 verk av 160 konstnärer lämnades in. Utställningen består av 97 av dessa verk och 52 konstnärer är representerade. De listas här.
Vintersalong 2021, 18 dec till 29 jan. Vernissage den 18 dec kl 12 med utomhuskör, glögg, kaka och invigningstal av Anna-Karin Wulgué samt utdelning av nyinstiftade priset Juryns val.
Det är en balanserad blandning och en måttfull mix som visas av Västra Södermanlands Konstförening och Katrineholms konsthall. Vill man snabbt få en genomgång av vilka tekniker konstnärer använder sig av och vilken uppsjö av material som står dem till buds så är vintersalongen rätt forum – rätt rum att befinna sig i.
Tack vare att det inte finns någon tydlig linje, mer än den att det är samtidskonst av verksamma konstnärer på alla olika nivåer, blir det också en bra plats för konstdiskussioner och för att hitta sin smak och föredragna material. Ett mini-konstmuseum med en samling av nuet i tre län och ett landskap. Prissättningen av verken gör att man även kan stilla sitt eventuellt uppkomna begär och köpa ett av dem – utan att behöva tömma sitt bankkonto helt.
Extra värt att nämna är att några av verken leker med vår föreställning om klassiska material: här finns keramik men ytbehandlad på ”rebelliskt” vis, här finns metallisk illusion av papper, akrylfärg på broderi och textilintarsia. Kanske visar Kristin Karlssons verk som fått namn efter hur lång tid det tagit att låta dem långsamt växa fram, cirkel för cirkel ritad med filtpenna, mer än några andra vad det här urvalet satt fingret på: Vi häpnar inte längre över den digitala teknikens möjligheter, vi lockas inte av multimediala verk och videokonst, vi förtjusas numera (och som alltid?) av hantverk, av tålamod och strävsamhet, av svårhanterliga material och av oväntade kombinationer.
Även fotografiet lever, här även i riktigt gammal teknik i form av silvergelatinfotografi hos Lena Källberg – så långt ifrån snabbt översköljande digitala bildflöden man kan komma.
När konsten som hos Henrik Haukeland gör ett GDPR-säkrat hemma-hos-reportage och använder kollage fylls duken även med det som finns utanför ”bilden”, det som inte fick plats, det som skars bort för magasinsuppslagen. Att använda bibliska motiv kan göras modernt som hos Anna Lindström. Och Mika Hyvönen har fysiskt skurit bort allt utom det i hennes verk som avbildar en glödlampa – det är nämligen figursågat.
En salong som så här säkert sorterar och presenterar ett välhängt urval för alla smaker är precis vad som behövs för att lysa upp vintermörkret.
