//

Framtiden finns i förmedlande och främjande

Erling i utställningen Bygget i Katrineholm. Foto: Carina Wising

Det visar sig, plötsligt och överraskande, att traktenstafetten inte brukar budkavle. Nej, det är trumpinnar som lämnas över, från en kulturarbetare till nästa. Och då kan vi ju publicera två stafettsträckor samtidigt. Här får ni lära känna vår filmande poet och studentlajvande bibliotekarie, Erling ”Powerpoesi” Persson.


1. Vad gör du om dagarna?

Jag har, med några halva terminers undantag, levt med studentrabatt sedan 1994. Den enda rabatt jag odlar något i. Vi får se om jag slutar lajva student när jag når 480 p, det vill säga samma antal som en doktorsgrad. Jag har 16,5 poäng kvar nu… I min vardag som bibliotekarie och GDPR-samordnare använder jag detta ”kulturella kapital” hela tiden. När det gäller förmåga att förklara något på enkelt sätt hjälper det med djup och bred kunskap. Eller så struntar man i det och bara kör och gör. Jag använder båda metoderna. Särskilt när det handlar om teknik, musik, lyrik, epik, dramatik, juridik, ”grafik”, journalistik… och allt det där är otroligt nog min vardag – Katrineholms kommun är en fantastisk arbetsgivare. Blott fanfaronader måhända, men jag tycker att det är vackert att vara stolt och nöjd när tillfälle ges.

2. Vilken är din relation till Sörmland?

Jag flyttade till Katrineholm för tre år sedan från co-living/lägenhetshotell i Irpin – en stad som var ungefär lika stor. Jag är dessutom uppvuxen i Eslöv som till viss del liknar Katrineholm. I tjugofem år undvek jag därför böljande fält och småstäder. Den slottstäta kommunen i Skåne – Eslövs – rörde jag mig bara korta stunder i. Att landa i sörmländsk mylla har fått mig att komma till ro med det där. Den första sommaren här följde jag med på slottssafari. Den här sommaren tänker jag köra ned fingrarna i ett rapsfält för att rota mig ännu mer. Jag hoppas att det blir till en artikel i Trakten om odlingskultur och att odla kultur.

3. Har du någon hjärtefråga?

Demokratistärkande. Utan fri åsiktsbildning och fri tillgång till information blir livet som i en bur med en grym björnskötare.

4. Vad har du för tankar om Trakten?

Det är en fantastisk plattform. Efter fjorton år som journalist/redigerare och flera extra kurser i journalistiskt skrivande var det som om mina skrivarfingrar fått frakturer. De funkade inte som de skulle längre. Jag behövde experiment, jag behövde hitta lust, jag behövde syssla med något helt utan nytta. Trakten sa: varsågod här har du ett laboratorium – gör vad du vill. Och det gjorde jag. Jag är ingen riktig musiker men jag gjorde musik. Jag hade aldrig tidigare gjort stop motion-film trots att jag har poäng i filmteknik. Jag trodde inte att jag kunde fotografera – och i synnerhet inte att en mobilkamera skulle duga. Jag hade glömt bort hur mycket konst jag sett med mina vänner genom åren – några av dem är utbildade och framgångsrika konstnärer. Och framför allt – jag fick skriva utan krav. Och jag fick hjälp med att bli förstådd. Mitt i det där gifte jag mig med en fotograf: praktiskt med professionellt och privat samarbete i ett paket.

5. Kan vi få ett kulturtips, tack?

Bind av olvon en midsommarkrans eller se hur skogsolvonen i fälten böjer sina grenar tyngda av röda bär. Klura lite på de kulturella referenserna under tiden du njuter av frid, fred och ro vid en sörmländsk sjö.

Trakten redaktion

Redaktionen jobbar gemensamt under täckmantel av Södermanlands landskapsinsekt strimlusen, i familjen bärfisar ordningen halvvingar.