/

Svenskt tenn och tyskt guld

Den gamla egyptierna slog blad ur guldtackor som de sedan hamrade ut till tunna blad. Bladguldet la de på en fästande yta av krita och animaliskt lim.

6 000 år senare gör Marja Fiander samma sak i sin ateljé i Nyköping. Hon hamrar förvisso inte sitt guld själv, utan köper det från en firma i Tyskland. Men tekniken hon använder för att fästa guldet är densamma.

Att arbeta med förgyllning och hantera bladguld kräver ett enormt fokus. Det uthamrade guldet är tunnare än papper.

Har du någon teknik för att komma i fokus?

– Nej. Det bara händer.

Förgyllningsprocessen tar tid och man arbetar i många tunna lager. Först ska en fästande limyta läggas på materialet, vanligtvis trä. Marja Fiander smälter kaninhudslim i vatten och penslar på tre eller flera lager. Sedan tillsätter hon krossad krita i limgrunden.

Resultatet kallas kredering.

Man måste vara mycket försiktig när man rör om, förklarar hon. Minsta bubbla stannar kvar i krederingen och bildar håligheter på materialet när det penslas på.

– Men ta i trä, det har inte hänt på 25 år.

Aldrig?

– Nej.

Krederingen, berättar Marja Fiander, läggs på i fyra-fem lager. Sedan använder man en fuktig trasa att jämna ut med. När krederingen är jämn och fin lägger man på poliment, röd och gul för guldförgyllning. Det filar man sedan till med stålull.

Till sist är det dags att lägga på bladguldet och låta det torka till nästa dag. Och slutligen polerar man med agatsten för att ytan ska bli blank och fin.

– Har du gjort fel någonstans lossnar bladguldet, förklarar Marja Fiander.

Hur lång tid tar det här?

– Det är olika. Men du kan inte lägga mer än sex lager på en dag.

Marjas föräldrar kom som hantverkare till Sverige från Finland på 60-talet. Istället för att göra som de flesta finska arbetskraftsinvandrare och börja arbeta på fabrik, jobbade de i eget regi och tog så småningom över en pälsfirma i Trosa.

I släkten har funnits snickare och guldsmeder. En guldsmed jobbade för den legendariska Peter Carl Fabergé i Sankt Petersburg, som gjorde de överdådiga Fabergéäggen till ryska tsaren. Att välja ett hantverksyrke föll sig med andra ord naturligt för Marja Fiander.

Från Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm, ledde den konstnärliga ådran henne via en utbildning i antikmöbelrestaurering i Skottland till en förgyllningsverkstad London. Där blev hon kvar i fem månader för att lära sig det som nu varit hennes yrke i 25 år.

Hon ser inte sitt arbete som konst. En konstnär är enligt henne någon som vill uttrycka en egen känsla. Hon ser sig själv mer som någon annans verktyg.

– Men det är många som misstar mig för konstnär.

Jag har pratat med auktionshandlare som tycker man ska låta möbler och föremål åldrar med värdighet, dvs att man ska låta bli dem helt. Vad tycker du om det?

– Det är lite överdrivet, tycker Marja Fiander. Men om du har en allmogestol som man ser tidens tand på, det är ju fint att bevara. Och stora dalaskåp med målningar på. Fast frågan är om du vill ha ett museum eller en användbar möbel.


Marja Fiander säljer vackra brickor och annat konsthantverk via sin hemsida. Foton i artikeln av Christopher Paulstam.

Christoffer Paulstam

En äldre man på cykel stannade bredvid mig och satte foten i backen. ”Ursäkta,” sa han, ”men jag måste bara säga: vad glad jag blir när jag ser en människa gå och läsa en bok istället för att titta ner i telefonen!” Han tackade mig två gånger, sa att jag gjort hans dag och cyklade vidare, nynnande på en frisk melodi.