/

Pigor, adelsfröknar och andra medborgare

Anne-Marie Karlsson, folkbildare och aktiv i Fogelstad kulturförening, foto privat.

Det är en fredag i mars och Anne-Marie Karlsson förbereder sig för helgens årsmöte i Kulturföreningen Fogelstad. I höstas firades 25-årsjubileum och efter ett piggt kvartssekel är verksamheten minst sagt blomstrande. Morgondagens höjdpunkt blir utdelning av stipendium till en ungdomsförening som verkar i Kvinnliga Medborgarskolans anda. 

Anne-Marie är verksam i kulturföreningen och pratar med Trakten om en av de mest spännande sidorna av medborgarskolans verksamhet: mötet mellan människor från olika samhällsklasser. 

– Fast från början vände de sig till sin egen klass! Urkursen, den allra första kursen för kvinnor, hölls 1922 och till den kom liberala kvinnor med stabil ekonomi. Men snabbt kom de fram till att alla kvinnors underordning måste bekämpas för att få till stånd en förändring.

Skolans grundare, ekonomiska garant och kreativa motor var Elisabeth Tamm. Tillsammans med de andra i “Konstellationen”, ibland kallad Fogelstadgruppen, låg hon bakom idéer, metoder och genomförande. Det var också Tamm som stod för skolhuset på godset Fogelstad, som hon ägde och drev från 25 års ålder, när hennes far dog. Skolan fanns alltså i en högborgerlig miljö, ändå blev det snabbt bestämt att kvinnor från alla samhällsklasser skulle delta.

– Konstellationen hade radikala idéer, grundade i verkligheten. Ada Nilsson var läkare och drev klinik i Stockholm för kvinnor som kunde betala för sig. Men hon hjälpte också fattiga och prostituerade, kvinnor som ingen annan kämpade för. Kerstin Hesselgren var verksam som inspektör och granskade arbetsplatser. Hon skrev många rapporter om förhållanden inom industrin.

Ada Nilsson med vänner, foto från Ateljé Dahllöf i Stockholm.

– De var luriga! Å ena sidan kom de från högborgerlig, borglig och akademisk miljö och var liberala, eller socialliberal. Men samtidigt var de radikala, flera av dem stod rentav nära Sovjet. 

Rösträttskampen fördes från början gemensamt, män och kvinnor tillsammans. Men i början av seklet kände kvinnor behovet av ett eget förbund och LKPR bildades. Det fanns också två sidor av kampen när det gällde klass, arbetarnas kamp och de liberalas. Skiljelinjerna fanns kvar även efter 1921, när allmän och lika rösträtt infördes.

Demonstrationståg i Göteborg, foto Anna Backlund.

– Många av högerns kvinnor stod sina män nära i rösträttsfrågan, det fanns en stor rädsla för maktförlusten som måste ske. Om man ser på deltagargrupperna på Fogelstad så reflekteras det där.

Anne-Marie visar upp boken Fogelstad från 1955 där en hel del spännande dokument ingår, bland annat noterades deltagares yrken.

– Gruppen lärare var störst med ca 27%, och där ingick alla sorters lärarinnor. Näst störst var den breda gruppen industriarbetare med 20% och sen kom anställda inom kök, husmödrar, kokerskor och liknande. Det fanns också konstnärer, advokater, journalister och många andra så kallade fria yrken.

Kursernas fokus var “medborgarskapet”. “Om det skall märkas att kvinnorna kommit in i samhällslivet, måste de bli många och kunniga”, sa Elisabeth Tamm. Honorine Hermelin, som blev skolans rektor, sa så här:

“En fristad, ett lufthål i denna värld av isolering, bakom skiftade murar – klassmurar, åsiktsmurar, yrkesmurar, partimurar – så att man om möjligt där skulle kunna dra ett djupt och fritt andetag endast och allenast i egenskap av människa – medborgare!”

För att verka i den här andan satte man mötet allra främst, allra helst det möte som utmanade deltagarnas världsbild.

– Honorine var inspirerad av bl.a Grundtvig, Dewey och Anna Sandströms skola, där hon också varit lärare När deltagarna kom såg hon till att fördela boendet så att de blandades. Alla skulle lära känna kvinnor med andra bakgrunder och förutsättningar. De införde också en slags du-reform redan 1925, den resten av landet fick vänta till slutet av 60-talet på! Det var inte helt lätt att lägga bort titlarna som piga eller industriarbetare om man skulle dricka kaffe med fröken Tamm.

Tamm var erkänt radikal och instiftade åbolotter på godset, 100 tunnland mark (eller ca 50 ha) avsattes för att gårdens folk också skulle ha äganderätt till jorden. Radikaliteten genomsyrade skolans “klasslösa” tillvaro och konstellationen menade att det fanns stora vinster i ett sådant samhälle. 

– En liberal grundhållning är att människan ska vara fri och också få utvecklas fritt. På Fogelstad sammanfogades det med en dröm om ett bättre samhälle, ett som gagnades av frihet och utveckling. De använde ofta begreppet kamratsamhälle.

Kamratsamhälle och medborgarskap

Kamratsamhälle och medborgarskap var centrala begrepp. Men kan de fungera idag? Är det en hopplös utopi att utbilda i medborgarskap, att övervinna fattigdom och orättvisor?

– Jag ser gärna tillbaka på de oerhörda reformer som genomfördes under 1930-50-talet, efter rösträttens införande. Det var då kvinnor kom in i politiken, och det var då saker började hända, som reformer till förmån för barn och kvinnor. Politiska beslut är grunden till förändring. Därför måste man mobilisera människor att förstå – det är så vi skapar ett bättre samhälle, en fungerande rättsstat, frihet och jämställdhet. Även unga män hamnar i underläge idag, jag tänker på dem som inte avslutar sin gymnasierutbildning, inte får stabila familjeförhållanden eller ett etablerat liv. De löper risken att fastna för auktoritära budskap om att samhället bara vill dem illa. Och då kommer de inte att stödja förändring, även om den kan gagna dem på sikt. Det är jätteviktigt att inte tappa någon och då är skolans roll så otroligt viktig. Medborgartanken måste ta avstamp i bildning och inkludering, nu likaväl som då, på Kvinnliga Medborgarskolans tid.

Kulturföreningen Fogelstad

1954 lades Medborgarskolan ned. I olika former fortsatte Fogelstadpedagogiken att bilda och folkbilda, bl.a. på Åsa folkhögskola, där Anne-Marie började som lärare 1981. Efter en lång karriär inom folkbildningen återvände hon till Åsa och gjorde ett kort inhopp som rektor förra våren. Längs vägen har hon varit med att driva Kulturföreningen Fogelstad framåt 

– Vi kämpade länge för att bli mer synliga. Till slut fick vi ett minnesmärke i Katrineholm och sen har det hänt mycket, vi har fått flera priser och möjligheter. Nu har vi en nybyggd utställning i Mejeriet på Fogelstad. Utställningsverksamheten har exploderat, det kommer massor med besökare.

“Fröken Frederique”, en karaktär från Komtemåtta, tecknad av Gerhard Bäckdahl, 1931.

– Nån gång ska genombrottet ske, som de sa. Och för oss har det skett nu! Vi har vind i seglen, Katrineholm har gett oss mycket stöd och vi har goda samarbeten med olika skolor.

Kulturföreningen har under en tid samarbetat med Viadidakt om en medborgarkurs för invandrarkvinnor och hoppas efter pandemin kunna utveckla det samarbetet med kommunen. 

– Vi vill också nå gymnasieungdomar och före covid hade vi bokat in flera busslaster gymnasister från Katrineholm. Det borde vara en självklar kunskap för alla att få med sig ur skolan, att Fogelstad har funnits här i trakten och vad skolan betydde för framväxten av svensk demokrati. 

Andra aktiviteter där samtal i Fogelstadandan fortsätter är på vår utställning på Fogelstad, somrarnas berättarträffar och föreningens höstmöten, där man lyssnar på föreläsare och sedan har kafésamtal och diskuterar. Men nu ser man kanske allra mest fram emot rösträttsfestivalen i augusti. Då samverkar fyra olika föreningar med kopplingar till Fogelstad.

– Man kanske kan ana hur betydelsefull Kvinnliga Medborgarskolan varit när vi bjuder in riksdagens fyra talmän och de tackar ja allihop.


Precis som Fogelsta samlade LKPR kvinnor från olika samhällsklasser – det gällde ju alla! Landsföreningen för Kvinnors Politiska Rösträtt drev dock på för rösträtt på samma villkor som för män. Det innebar att en klasskonflikt fanns inbakad i rörelsen. Endast välbärgade kvinnor och män skulle få rösta. LKPR drev tanken att kvinnor och män skulle ha samma rättigheter i en könsneutral grundlag. När kravet kom på allmän rösträtt för män, oavsett ekonomiska och sociala förutsättningar, så var det också det självklara målet för LKPR. Fattig/rik är ett perspektiv som färgar det mesta i vårt samhälle. Läs mer om LKPR på Kungliga bibliotekets jubileumssida för demokratin.

Axel Hellby

Skribent, redaktör, folkbildare och översättare, som sedan hösten 2020 även är Traktens chefredaktör.