Så otidsenligt det är med skam, en lutheransk slaskprodukt vi lämnat bakom oss. Vem skulle kunna fördela skammen idag? Försegla våra öden likt en präst? Vilka ämbeten kan elda i våra kinders kaminer och rusa våra hjärtan? Javisst, ja, cancel culture och den ständiga närvaron av kameror som dokumenterar vårt hyckleri – vi var visst inte klara med skamkänslorna (Trakten rodnar oklädsamt). Hur ska vi närma oss ämnet idag? Säkrast att lämna micken åt en poet.
SKAM
