Salad Hilowle tolkar, använder och ställer ut en del av svensk historia som ofta stått i skuggan och gör med sina undersökningar det ifrågasatta till faktum. Svarta historier som råder bot på brist kring representation: att få bli synlig är extra viktigt om ens närvaro ständigt ifrågasätts. Något som exempelvis verket Tre morianer i form av gipsmedaljonger tar upp.
Trakten ser:
Salad Hilowle, Enighetens färd, utställning, Eskilstuna konstmuseum, 18 mars till 27 augusti.
Verket som allt silas genom har ingen titel. Men det är denna textila slöja och samtidigt transparenta ”projektionsduk” som fysiskt förklarar. Verket ger ett blåaktigt ljus och rummet ett mjukt filter likt det som finns i Hilowles foton och som ger de analoga bilderna målerisk känsla. (De handlar dessutom om en man som förhåller sig till målningar ur konsthistorien.) Tar man sig in bakom slöjan blir videoverket Vanus Labor kristallklart. Det är vackert och väger tungt och har satt fart på Hilowles karriär. Från masterexamen från Kungliga konsthögskolan till stjärna på drygt två år.
– Det går inte att förbereda sig på det här, det blir bara pang och så är det en våg och så märker man att plötsligt är det många som drar i en, säger Salad Hilowle i ett samtal med Maria Hallberg.
Vad betyder då det blåa? Historierna handlar om blåmän, om morianer, om Badin och miljöerna är från blåblodigas boningar. Blå toner gör sig hörda. Skönsång som sprider sorg och saknad. Det finns gott om utrymme kring varje verk, fickor av tid att dröja kvar i.
Hilowle rör sig modigt mellan olika tekniker. Med rötterna i film omfamnar han all sorts berättande i scener. Det kan vara ett träsnitt eller en performance: vernissagen startar till exempel med livemusik och en monolog – hela texten från Vanus Labor.
Hilowle jobbar även på ett verk till finissagen – en performance med samma namn som utställningen. Publiken i Eskilstuna kommer att få en unik chans att ta del av premiären av vad som kommer att bli ett treårigt projekt. I augusti. I ett samtal med Maria Hallberg berättar Hilowle:
– Christopher Cook håller på att komponera ett operalibretto och en koreograf är involverad. Sanna Gibbs hjälper oss så det blir proffsigt. [—] Ni kommer att se mig och många andra av mitt team. Se ännu mer av den blåa ljussättningen. Det kommer att vara monolog och det kommer att vara dans. [—] Jag är inspirerad av att lyfta fram svarta subjekt. [—] Tänk Vanus Labor utan filmen. Tänk film fast ingen kamera säger jag till mina kolleger.
Men det finns en teknik som Hilowle inte riktigt vågar göra till sin. I ett samtal med Maria Hallberg säger Hilowle:
– Jag håller på att långsamt komma ut som målare, när jag är sjuttio då har jag sagt det mesta så då ska jag bli en abstrakt målare. Jag vill komma dit men jag har fortfarande lite för stor respekt [för duken]. Det är den äldsta konstformen. Ska jag vara helt ärlig så har jag också märkt att måla är att vara så jävla ensam. Jag vill ha massa folk runtomkring mig.
Vanus Labor, olja på duk, original av David Klöcker Ehrenstrahl i Nationalmuseum, Slottssamlingarna: NMGrh 3685. https://digitaltmuseum.se/021047275821/vanus-labor-oljemalning
Salad Hilowle har tidigare bland annat tilldelats Hasselbladsstiftelsens fotoboksstipendium samt Konstakademiens Bernadottestipendium. Hösten 2022 släpptes boken Halima om de sina och Hilowle hade dubbelutställning i uppväxsstsden Gävle på Länsmuseet Gävleborg och Konstcentrum. Då hade han redan Guldbaggenomineringar för kortfilmer med miljoner visningar på SVT play med sig i bagaget, förutom hyllade utställningar som Publikt, Kulturhuset i Stockholm, Vanus Labor på Konstakademien i Stockholm och Home is where the heart is: Part II på Österängs konsthall. Vill man veta mer om Salad Hilowles konstnärskap finns en film av Henning Rehnström på en skärm utanför utställningen.
Foto: Louise Helmfrid
Filmer på SVT play:
Läs även Ola Larsmos roman Maroonberget om Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albert Badin – kidnappad som barn för att bli gåva till drottning Lovisa Ulrika år 1761.
Salad Hilowles Instagram
