På Ebelingmuseet kan man träda in i en verklighet som visar vardagen upphöjd och sammanfogad. Sekundbilder som sparas som föremål, digital print, loopar och eller ljud.
Trakten ser:
Magnus Thierfelder Tzotzis, Spring i luften, utställning, Ebelingmuseet den 1 april till 4 juni.
Samlandet av scener har pågått länge. Magnus Thierfelder Tzotzis fick en kamera av sina föräldrar på 90-talet när han började på bildgymnasiet i Nässjö och därför flyttade hemifrån. Film var dyrt så han gick runt och tittade på omgivningen med kameran utan att fotografera. En slags övning i att se och att minnas. I att ha begränsning i blick. En metod som följt honom. Han har även ett ”skådespelarskåp” som är fyllt med saker han hittat på sina promenader. Saker som senare kanske tar plats i scener.
– Jag kan inte ta en promenad utan att samla på något. För en sådan som mig är kameran i mobilen fantastisk, jag kan direkt fånga något som kanske inte är kvar när jag kommer tillbaka. Därför har jag enorm mängd bilder i mobilen, säger Magnus Thierfelder Tzotzis.
kameran i mobilen [är] fantastisk, jag kan direkt fånga något som kanske inte är kvar när jag kommer tillbaka
Magnus Thierfelder Tzotzis
Tekniska begränsningar ligger till grund för ett av verken. När Magnus Thierfelder Tzotzis bodde i New York och hade ateljé i Brooklyn gick han genom staden i två och en halv timme varje dag. Och såg övergivna tegelstenar. Tre av dem fick följa med till Times Square och bli del av en koreografi. De fotograferades som en form av stopmotion, max antal i ett karusellmagasin för diabilder var 80 därför är filmen 80 rutor lång. Nu i digitaliserad form. Men med det försvann ljudet, rytmen från bildskiftena. Detta fick en lösning med hjälp av konstnären Carl Lindh.
Där startade utställningens ljudspår som ger stadga och låter olika verk tillfälligt ta plats i rampljuset. En spot i form av ljud som lotsar runt i rummet. Även staden Malmö är närvarande. Eller är det något utanför museet som färgar den porträtterade verkligheten? När man kommer in möts man av en gatuskylt med orden ”Spring i luften”. En skylt som i första planen skulle flytta utställningen konkret ut på trottoaren vid museet.
Lika mycket som utställningen övar synen, eller skärper sinnet för vardagens (skymda) scener, så är den en repetitativ meditation som växer för varje loop och med varje ljud som hörseln blir allt bättre på att urskilja ju fler chanser den får.
