Vi har en sak gemensamt, vi människor. Döden tar oss alla till slut. Livet igenom är vi medvetna om detta. Ibland, för att härda ut, måste vi kanske vända oss direkt till döden och prata med den. Det gör Anniqa Gustafsson, i sin kortprosatext.
Vi fick 13 år tillsammans, troligen som de flesta andra i regn och i solsken, livet.
Sen dök du upp som från ingenstans, döden. Vad ville du med detta?
Du var absolut inte välkommen , det är du troligen aldrig men när du sliter bort någon som är 56 år och helt frisk inom loppet av några minuter kan man inte annat än protestera.
Hur i hela världen tänkte du där?
Jag och min man åt middag som vanligt en helt vanlig veckodag. Dagen efter skulle vi upp tidigt på arbete så det blev sängdags tidigt. Men min älskade man kom aldrig till jobbet! Du hann ta honom ifrån oss alla innan det arbetspasset.
Vad ger dig rätten?
Jag kämpade i 20 minuter med HLR för att försöka få liv i min riddares livlösa kropp, jag förlorar sällan ett slag men i den här kampen var jag helt maktlös. Sen kom sjukvårdarna vilka hjältar men det var för sent , hans kropp gav upp och du, döden kom och hämtade min älskade man. Hans mor och fars älskade son, hans söners älskade pappa, hans kamraters älskade vän.
Hur tänkte du där?
Livet skall gå vidare… säger de.
Jo, jorden slutar inte att snurra, solen går upp och ner, månen lyser och universum är fortfarande kvar. Liksom alla vi som saknar hans skratt, hans historier och hans innerliga kunskap om det mesta. Vi saknar livet i honom, det du tog.
Hur tänkte du där?
Vi har alla en bestämd tid på jorden och tyvärr är det du, döden som styr i den här plenisalen, helt diktatoriskt. Ingen demokrati här inte…
Vi kommer alla se dig i vitögat någon dag och fram till dess skall jag trotsa dig och leva mitt liv fullt ut! Tacksam för alla skratt, alla tårar och alla stunder ja till och med för stunder då det är tråkigt. För jag fick livet och än så länge har du inte vunnit över mitt liv.
När det är min tur skall jag tacka dig för att du lät mig stanna bara lite till.
Tack döden tack för att du inte hämtat mig än. Jag lovar göra det bästa av resten av mitt liv .
Till minne av min älskade man Ulf Kronqvist
