Region Sörmlands Litteraturutveckling har sedan flera år haft en sommarförfattarskola för ungdomar. Under varje kurs medverkar flera författare som lärare. I år var det en grupp med elva ungdomar mellan 13 till 20 år som under fyra varma sommardagar på Nynäs slott ägnade sig åt att utveckla sitt skrivande, både gällande prosa och poesi. Som slutuppgift skulle de skriva en kort novell baserat på några saker:
En blockflöjt, två leksaksbilar, en nyckel, en liten skridskoåkare i plast, en porslinsängel och en tändsticksask. Minst två av sakerna skulle finnas i novellen. Annars var det fritt fram att skriva hur de ville.
Trakten har nöjet att publicera några av ungdomarnas noveller. Läs och imponeras av unga sörmlandsförfattare, handledda av Traktens Karin Flygare. Här en novell av Reem Deeb:
Avsked utan avtalad tid
Det var en vacker vårdag. Grönt gräs täckte marken och allt verkade så perfekt, idylliskt och glatt. De hade förlorat allt under detta blodiga krig. Trots att de var fattiga och bodde i ett tält i flyktinglägret, bestämde de sig för att gå till marknaden med sin lilla pojke medan de andra pojkarna stannade kvar i lägret.
Marknaden var full av människor och bilar. Mamman höll sin pojkes hand. De skulle köpa godis, leksaker och kött. För snart skulle Al Eid börja. Pojken var glad och tänkte på god mat, nya skor, fina kläder och flöjten han alltid drömde om att köpa. Han tänkte på hur han skulle tillbringa dagen med sina syskon, släktingar och vänner. Pappan köpte godis och gav till sitt barn och de fortsatte att gå. Han tog fram en tändsticksask ur fickan och tände en cigarett.
Pojken upptäckte en vacker leksak, en docka som såg ut som en ängel. ”Jag vill köpa den här leksaken till min syster och ge den till henne, hon kommer säkert tycka om den”, sa han. ”Det är sant, hon tycker om fina dockor”, sa mamman och log. Hon köpte ängeln och tog pojken i handen igen och de fortsatte gå tillsammans med pappan.
Plötsligt hördes ett högt ljud som åska. Det var dånet från flygplan. Raketer föll som regn på marknaden. Pojken rycktes ur mammans hand, och det blev svart.
Pojken vaknade bland lik och kroppsdelar och tittade sig omkring. Allt var i ruiner. Det var blod överallt. Var fanns mamma som han hållit i handen? Var fanns pappa? Då märkte han att något på hans kropp fattades. Ena handen var avklippt. Han grät och började leta efter sin hand och mamman.
Plötsligt … hittade han en avskuren hand medan den fortfarande höll en död kvinnas hand. Det var hans mammas sönderrivna kropp. Hon låg orörlig på mage med ansiktet pressat mot vägen. Han försökte ta handen, men det gick inte. Då la han sig bredvid handen och mamman och började gråta. ”Mamma! Pappa! Varför svarar ni inte? Var är ni?” ropade han och torkade bort blodet från sin döda mammas hår. Pojken hittade några godisbitar utspridda i blod och grus. Hans blod hade blivit blandat med sin mammas blod och fastnat på marken över Eid-godisbitar. Det var kallt och han var trött och blödde. Kroppen värkte, han blev yr i huvudet. Men innan han stängde sina små vackra ögon som var fyllda med tårar och blod för att sova bredvid sin mamma, viskade han i hennes öra: “var inte rädd mamma, vila i fred, jag kommer att berätta allt för Gud”.
