Vad är rätt och vad är fel när det gäller litteratur och konst? Det som förr ansågs fult och fel anses senare som modernismens början. Så hur kan man gå på kurs för att lära sig något när det egentligen inte finns rätt eller fel? Jomen tidens anda då? Vad anses fint och vad anses fult? Och vad tycker vi själva?
En vecka på skrivarkurs blir för många en början på något de vill fortsätta med. För andra är det en skjuts på vägen de redan slagit in på.
För mig är det viktigt att få bort tankar på prestation och att man tror att alla andra skriver mycket bättre än en själv. Våga misslyckas och testa brukar jag säga flera gånger varje dag till deltagarna. Se veckan som en lek med ord och fantasi.
Att till exempel skriva en historia om Gud på en campingplats när det är oväder. På sju minuter. Eller om en schlagersångerska på en öde ö som gör ett läkarbesök. På åtta minuter.
Under varje kurs förvånas jag över hur mycket jag själv lär mig och hur inspirerande det är att få vara med när människor kommer varandra nära genom sina texter. Hur en ung människa med uppenbara svårigheter öppnar upp och vågar visa vad hen skrivit. Hur gamla och unga, inbundna och pratsamma lär känna varandra en varm sommarvecka på en folkhögskola i Sverige. Människor som inte känt varandra tidigare delar tankar och funderingar.
Som ledare är det min uppgift att hålla fokus på texterna som växer fram, att visa på hantverket, att ge konstruktiva kommentarer och näring åt skrivarglädjen och att skapa en tillåtande och humoristisk stämning.
Målet behöver inte vara att alla ska bli fullfjädrade skribenter eller författare. Målet kan lika gärna vara att deltagare upptäcker hur skrivandet sätter i gång inre processer. Att skriva kan vara läkande för en sårig själ. Att skriva innebär att ge sig själv tid att fullfölja tankegångar utan att bli avbruten. Att skriva som kreativ process skänker glädje och lugn. Att som ledare benhårt hålla fokus på texten och hur det blir om man skriver si eller så, gör att det inte slirar ur och blir något annat än en inspirerande skrivarkurs.
Berättelsen om Gud på campingplatsen som råkade ut för ett oväder är bara en i raden av många korta skrivövningar jag brukar servera. Under varje kurs blir jag lika imponerad av alla roliga, kluriga, underfundiga och oväntade texter som produceras. Mest är det kvinnor i övre medelåldern, men också någon eller några modiga män och även en del yngre deltagare. Och när man väl är i gång med skrivandet spelar åldern ingen roll.
Då är det bara att kasta sig ut och skriva, skriva, skriva!
Karins kurser under sommaren 2022 har gett inspiration till många novellförfattare. Fem av dem har valts ut till detta nummer av Trakten: Johanna Pörhönen, Emma Edman, Reem Deeb, Beatrice Tiger Norkvist och Signe Granlund.
