Det började med en idé om ett tema. Sen kom våren och gav oss på huden, som vårar har för vana. Det blev inte som det var tänkt, så vad ända in i Mörtbol ska jag fylla en ledarspalt med?
För knappt två månader sen var det redaktionsmöte, med människor på plats, punksoppa, lättöl, nybakat bröd och massor av entusiasm. Det drällde av idéer, som det gör när kulturarbetare ses. Vi hinner inte alltid göra verklighet av inspirationen men det är viktigt att snacka ihop sig. För ibland kommer det ut nåt av processen, till och med de gånger man märker att styrningen kärvar ihop.
Idén om vårt femte nummer var ambitiös – personlig utveckling, skam och hur vi kan samtala om förändring på individuella och samhälleliga plan inom en kulturell kontext. Fast vi orkade inte engagera tillräckligt många skribenter för att hålla samman ett riktigt tema. Det nummer vi nu släpper är en fajter i fjäderviktklass; vi kallar det #5 – Traktenvår.
Gott så, eller rent av strålande! Vi har essäer, noveller, intervjuer, poesi, foto och videokonst. Makalöst, egentligen. Så, varsågod att botanisera. Här finns allvar och flum, litteratur och progrock. Varför inte börja med att bekanta dig med två traktenmedarbetare i vår stafett; Anna Höök och Erling Persson.
FOTNOT: Mörtbol är en plats vid sjön Yngarens norra spets, i Katrineholms kommun. Mörten är vår vanligaste karpfisk. Den blir 20–30 centimeter lång och lever i insjöar och bäckar. Mörten fiskades förr i stora mängder, särskilt under lektiden på våren. Den har lagts in som surfisk i norra delen av landet och även torkats för vinterförvaring. I södra delen av landet har mörten inte varit lika uppskattad som matfisk. Särskilt i senare tid har den mest betraktats som en skräpfisk som människor bara åt i nödfall. Annars var det grismat eller ”kattfisk”.
